Noll mål och utbytt i 69:e minuten mot Falkenberg. Men fotbollslivet leker ändå för Junes Barny, och snart öppnar transferfönstret…
– Jag visste när jag skrev på för ÄFF att det är ett bra skyltfönster, säger han.
Taktiken för dagen var inte direkt till Junes Barnys favör. Han blev ensam på topp i matchen mot Falkenberg istället för att vara spindeln i nätet precis bakom backlinjen.
Junes Barny. Foto: Jonas Schrewelius
– Jag kan fixa bägge rollerna men idag blev det för ensamt. Jag är 1,75 meter och ändå fick jag bollarna över mig, det var inte så svårt för mittbackarna att nicka bort dem, säger Junes Barny – som ändå inte vill utse spelsystemet som syndabock.
– Vi bytte rundor lite på spelare men det är inget vi ska gnälla över, det ska vi klara i superettan. Matchen var helt enkelt för jävlig, den sämsta för i år.
Men trots att 24-åringen sågar både sig själv och laget fick han gå barfota ut i gräset med en blomsterkvast i handen efter slutsignalen. För trots den dåliga matchkvalitén blev han utnämnd bäste spelare – något som hänt flera gånger sedan han kom till ÄFF i januari.
– Jag tror inte att jag har förändrats så mycket sen jag kom till ÄFF. Jag spelar samma spel som i Högaborg men det har gått bra i år, medger han.
Blomsterkvasten gav han till sin mor – familjen bestående mor, far och bror satt alla på läktaren.
– De är alltid och kollar, pappa har stöttat oss sen vi var små och alltid kört oss överallt, säger Junes Barny och håller med om att det är något visst att ha en spelande brorsa med sig överallt – även om han just nu står på ÄFF:s skadelistan.
– Vi har alltid följts åt, från Påarp till HIF och sedan till Högaborg. Det är skönt att ha brorsan med sig. Jag kan ju såga honom om det behövs, och han mig – utan att det tas illa upp.
Snart öppnar transferfönstret och då lär det bli tydligt om hans heta framfart under våren gett eko på högre nivåer – och om brorsan kommer kunna fortsätta att följa i hans fotspår. Eventuella silly season-rykten tar han dock snabbt död på.
– Jag är en ängelholmsspelare, det är inget jag kan gå runt och fundera på.
Men du ler lite?
– Jamen vad ska jag göra, det är första gången jag får den frågan.
Jesper Jansson satt på läktaren idag – har du haft någon kontakt med honom?
– Jag känner honom sedan tidigare innan men jag har inte hört någonting, säger Junes Barny som med tanke på sin bakgrund – två års fotbollsuppehåll efter HIF-tiden menar att han har fått en annan approach till fotbollen:
– Nu är jag mer sugen på att lira. Jag behövde den pausen för att tänka på vad jag vill i mitt liv. Men fotboll är det jag vill syssla med.
Är du redo för allsvenskt spel?
– Det tror jag. Jag vet att jag har kapaciteten men jag måste göra det bra i superettan först. Jag visste ju när jag skrev på för ÄFF att det är ett skyltfönster och jag vill vidare, det är inget jag hymlar med. Men steg för steg.
Och det är hållpunkt som hans tränare gärna stämmer in på.
– Jag är inte orolig över att tappa Junes, skulle det bli så får vi glädjas åt att han har hållit en så hög nivå här. Jag har inte hört några rykten än men han skulle nog må bra av att göra hösten klart i Ängelholm och byta efter säsongen, säger Joakim Persson.
Caroline Wickmark
