Fredrik Ymer fortsätter gästkrönikera från HIF:s försäsongsmatcher här på Alltid Fullsatt och imponeras av framför allt tre spelare i HIF så här långt.
Darijan Bojanic satte två riktigt snygga mål och spelade fram till det tredje. Foto: Viktor Malmberg
Det var ett kylslaget plan 10 på Olympiaområdet som var scenen för skådespelet där HIF hade 11 (plus inbyta spelare) huvudroller och Kalmar-elvan fick agera statister. En match i början av februari är aldrig varm som åskådare, men HIF:s spel värmde tillräckligt.
I den tredje träningsmatchen för året, i en inledning av en säsong där den nye regissören – Henrik Larsson – redan hunnit sätta sin prägel på laget och fått upp HIF på ett vinnande spår igen.
Det skulle kunna vara väldigt enkelt att bara hylla, och sväva iväg på ett moln av framtidstro inför säsongen och börja fundera på hur guldet ska firas i november. Men vi stannar kvar här och nu, här i den kalla februari-månaden. Två månader innan säsongen startar på allvar (och nu menar jag Allsvenskan, även om Cupen också är ett allvar).
Foto: Viktor Malmberg
3-0 mot premiärmotståndarna Kalmar. Oavsett var någonstans Kalmar är i sin uppbyggnadsfas, är det likväl ett starkt resultat. Kalmar har under de senaste åren nästintill vait något av ett ”boogey-lag” för HIF, och att få trycka dit dem i försäsongen, är något som man kan ha med sig in i tävlingssäsong, absolut.
I matchens inledning (som i mina ögon var ganska identisk som den på Valhalla i Göteborg, mot BK Häcken), var det gästerna som satte tonen och gästerna som ”spelade över” och jagade huvudrollerna i matchen. Men trots ett par skott mot mål, en domare som gav bortalaget gratisbiljetter i form av frisparkar, kändes det aldrig som att Kalmar skulle få bollen bakom Pär Hansson. Denne Pär fick dock sträcka ut ordentligt vid ett tillfälle, en räddning som man kan tolka som att Pär (och uppenbarligen övriga laget) är rätt långt framme i försäsongsträningen redan.
Darijan Bojanic. Foto: Viktor Malmberg
Precis som BK Häcken, kom HIF in i matchen efter 20-30 minuter och började rulla runt och se till att Kalmarspelarna fick jaga i frustration. När Bojanic skickar in 1-0 till HIF, då är matchen, i mina ögon avgjord.
Denne Bojanic var för övrigt den som stack ut mest.
Jag har hört mycket om honom från bland annat Öster-hållet, men det jag såg ifjol gjorde knappast mig nämnvärt imponerad. Nu känns det dock som att han börjar visa det som alla snackar om. Kan bli en nyckel mot en framgångssäsong, om han bara utvecklas i samma takt som under denna försäsong.
Det fanns stunder under matchen då man bara stod och log. Trots kylan kände man en enorm värme när HIF började rulla runt, passa sig fram och få Kalmar att ställa in sig i sina statistroller. Otroligt vackert spel. Men inte bara vackert, det rullades fram till avslut dessutom.
Och Bojanic frispark till 2-0, ja det var klar ”Christoffer Andersson-klass” på den. Vackert.
Simovic var mer anonym i dag. Han har annars haft två bra insatser i de senaste matcherna mot Öster och BK Häcken. Han lämnade efter skada(?) plats åt unge Kinnander, som av pass från Bojanic, med enkelhet fastställde resultatet till 3-0.
Efter att nu sett tre träningsmatcher, tre segrar och idag, tre mål, är det just tre spelare jag tycker höjt sig lite över mängden;
*Darijan Bojanic. Fortsätter utvecklingen, kommer det bli en av årets viktigaste spelare.
*Anton Wede. Var kom han ifrån? Nog för att han gjorde en bra insats i FFF ifjol, men så bra som han visat sig vara nu, det trodde då inte jag. Hög allsvensk klass, absolut.
*Jordan Larsson. Var en ”15-minutersspelare” ifjol, på sin höjd. Men vilken talang och mognad han uppvisar nu. Frågan jag ställer mig är; Vågar pappa Larsson ge unge herr Larsson tillräckligt med speltid? Och i så fall, ”riskera” att unge Larsson blir en bättre kopia än gamle Larsson. Magkänslan säger att det är möjligt.
Matchen sågs av uppskattningsvis cirka 500 personer idag. Och det är klart. En fredagseftermiddag klockan 17 är väl ingen perfekt tid för fotboll. Men jag kan intyga och garantera att det var värt precis allt som det innebär med ståplats i februari.
Och nästa gång kommer även ni andra, som inte var där idag, få möjlighet att se regissör Larssons skådespelare agera på ett sätt som gör att man kan drömma om roligare föreställningar än de vi fick beskåda under förra året.
Fredrik Ymer
