Svenska fotbollsförbundet stod för ett genidrag och drog igång allsvenskan med tre matcher första veckan och lyckades även (med flit?) lotta in startmatcher som Malmö-AIK, Göteborg-Malmö, Hammarby-Djurgården i början av säsongen. Lägg därtill ett slutsålt Hammarby-Häcken och starten på säsongen har varit en succé. Det känns verkligen som att intresset för allsvenskan är större än på väldigt många år och det har förstås sina orsaker.
Till att börja med ligger mycket givetvis i Hammarbys återkomst till högsta serien. Hur många gånger drar annars Häcken över 30 000 på en bortamatch? Dessutom tror jag att det ökade intresset beror på att många av de större lagen har satsat rejält och framförallt plockat hem en del hemvändare vilket är roligt för allsvenskan. Sebastian Eriksson, Tobias Sana, Rasmus Bengtsson, Elm-bröderna är bara några namn som automatiskt höjer statusen på serien och lockar mer folk till arenorna. Förhoppningsvis kan intresset fortsätta öka och vi får hålla tummarna att vi inte drabbas av bakslag vid sidan om planen på något av arrangemangen.
Starten för oss i Falkenberg har varit lite upp och ner. Vi gjorde en rent ut sagt dålig försäsong med enbart ett par segrar och förluster mot flera lag från lägre divisioner.
Förväntningarna på oss var därför (det hade de i och för sig varit om vi gått obesegrade genom försäsongen också) väldigt låga och i stort sett samtliga var rörande överens om att vi skulle bli toksist i år också och att vi inte skulle klara oss utan de spelare och ledare vi tappat. Vi lade dock ingen större vikt vid detta och de sämre resultaten under försäsongen. Vi är inte det laget som spelar ut motståndare på beställning, vilket förväntas av ett allsvenskt lag mot lag från lägre divisioner. Jag tror att vi får ut vår fulla kapacitet först när vi möter likvärdiga eller ”bättre” lag.
Det blev visserligen pannkaka i premiären hemma mot Gefle med en onödig förlust. En förlust som inte kändes rättvis, men individuella misstag avgjorde matchen till Gefles fördel. Därefter följde två väldigt bra matcher mot HIF och Örebro, 4 poäng och två nollor bakåt för att sen åter igen göra en plattmatch mot Åtvidaberg borta och inkassera en ny förlust.
I fredags lyckades vi knipa en poäng mot Malmö FF och för er som såg matchen var det verkligen fredagsunderhållning som heter duga. 3-3 slutade matchen som innehöll 32 avslut mot mål! Vi lyckades tyvärr inte hålla undan våra ledningar vi hade, 2-0 och 3-2, men får ändå vara relativt nöjda med en poäng. Malmö är ett fantastiskt bra lag med hög kvalitet på alla positioner i laget. Det finns gott om spelare som kan slå avgörande passningar och skapa farliga chanser på ingenting och därför är det oerhört bra av oss att lyckas ta en poäng. Det är inte många som kommer att lyckas med det i år. Malmö kommer att vinna SM-guld igen.
Efter fem omgångar står vi alltså på fem inspelade poäng. att jämföra med fjolårets tre poäng. En annan intressant jämförelse är att vi på motsvarande matcher förra året (Gefle h, HIF b, Örebro h, Åtvid b, MFF h) endast tog en poäng. Så vi har all anledning att vara hyfsat nöjda med vår inledning, trots att det finns en känsla i laget att vi hade kunnat och borde tagit någon eller några poäng till. Det bådar förstås gott för kommande matcher. Vår utmaning nu blir att hitta en jämnhet och prestera på den nivån vi gjort i de matcherna vi tagit poäng i och undvika liknande prestationer som de mot Åtvidaberg och Gefle. Det är förstås väldigt svårt att göra 30 lika bra matcher på en säsong, men det räcker inte att prestera på 80 % mot någon motståndare i denna serien.
Som jag nämnt i tidigare inlägg är debatten om konstgräs väldigt het och för första gången i år spelas merparten av alla matcher i allsvenskan på konstgräs. Det är förstås otroligt tråkigt och det är nästan beklämmande att man ska behöva vara stolt för att spela i ett lag som erbjuder riktigt gräs på sin hemmaplan. Det som är skrämmande är att vissa faktiskt förespråkar konstgräs. Jag läste i Aftonbladets bibel inför säsongen att drygt 10 % av alla tillfrågade föredrar konstgräs och 5 % tycker inte att det spelar någon roll. Därför var det roligt att en av Elm-bröderna förespråkade en gräs-allsvenska och en konstgräs-allsvenska. Givetvis helt orimligt, men det vet alla som spelar och har spelat, att det är två helt olika typer av fotboll som kan spelas på de olika underlagen.
I övrigt är det värt att notera från de inledande omgångarna att jag tycker att vi har bjudits av ett par rejäla överraskningar och ett stort frågetecken. Elfsborg och HIF har inlett bättre än vad jag trodde och har imponerat med fröjdig offensiv respektive solid defensiv där Daniel Anderssons insats var ett stort glädjeämne. Örebro, som många trott mycket på inför säsongen, har inlett överraskande dåligt, trots framgångarna i Svenska cupen. Det finns många spännande matcher att se fram emot denna säsongen och många matcher man personligen ser fram emot väldigt mycket. Förhoppningsvis kan vi fortsätta att ställa till det för lagen och visa att Falkenberg är att räkna med även denna säsongen.
Nu har även den övriga fotbollen kommit igång och man kan äntligen följa de lokala lagen. Extra fokus läggs på Eskilsminne denna säsongen och kampen om nytt kontrakt i division 1. Jag hoppas på många roliga matcher mot anrika gamla storklubbar.
På återhörande!
Otto Martler
