Daniel Nannskog minns nostalgiskt tiden när tog cykeln från Dalhem över till Norrvalla.
– Det hade varit rätt kul att se min gamla tröja. Jag hade nummer sju i Bergandy, säger han.
Daniel Nannskog är tillsammans med Roland Nilsson IK Bergandys två största fotbollsspelare genom tiderna. När Alltid Fullsatt berättar att laget återuppstår och satsar på ett lag i division 7 i år säger Nannskog:
– Jag visste inte ens att de lagt ner. Jag hänger ändå med bra, men det hade jag missat helt. Men det är kul att de fortfarande finns för någonstans är det min första klubb och det ska man inte tramsa bort. Det var där jag startade min karriär och tog de första sparkarna på Norrvalla. Det är klart att jag är tacksam för den starten jag fick i Bergandy.
– Vi var många från Dalhemsskolan som spelade i Bergandy. Om man jämför med hur barnen curlas med körningar till träningar idag, men det är ju andra faror i dag, så var det en helt annan verklighet när jag växte upp. Jag bor på Södermalm och kör nioåringen till Hammarbys akademi för träning. Det fanns inte när jag växte upp. Jag cyklade från Dalhem till Norrvalla och korsade trafikerade vägar. Man bara satte sig, som sex-sju-åring, på cykeln med bollen på pakethållaren. Jag tror att det fostrade mig, man tog ansvar och klarade det. Jag kommer ihåg att det var en enkel tid, jävligt enkelt, och jag kan sakna den enkelheten. Nu är allt uppstyrt, säger flerbarnspappan och fortsätter:
– Det blir curlande idag för man har inget val, även om man vill att de ska få skinn på näsan. Det finns inte på kartan att min son tar sig till träningen själv. Man måste köra dem.
Har du kvar någon Bergandytröja?
– Ha ha, nej det har jag inte. Det hade varit världsklass. På den tiden fick man aldrig tröjorna efter säsongen, utan de gick vidare till de yngre. Det hade varit rätt kul att se min gamla tröja. Jag hade nummer sju.
Du får ringa ”Rolle”…
– Haha, precis.
– Man fastnar ofta för långskott eller kryssmål, men det här är speciellt för mig. Just när man nickar bort bollen i eget straffområde och sen går det snabbt, j-vligt snabbt.
Det är bara Mattias Lindström som skulle kunna göra om det…
– Ha ha, Lindström skulle inte kommit fram där. Det var också en jämförelse, men han är fin Lindström.
Tränaren Daniel Nannskog tog klubben Stockholm Internazionale till division 3 inför den här säsongen efter 19 segrar, två oavgjorda och bara en förlust i fjol.
– Vi var överlägsna, men det retar mig fortfarande att vi förlorade en match för vi hade som målsättning att vi skulle gå rent. Men vi fick en utvisning efter 25 minuter mot Ängby och förlorade matchen med 1-2. Lidingö, som blev tvåa, gick också upp via kval och det vittnar ju om att det var en riktigt stark serie.
Vad blir målsättningen i år?
– Vi är nykomlingar och är inga favoriter, men det beror på vad vi får in. Samtidigt skulle jag inte kunna ta ett lag och säga att vi ska hänga kvar. Då faller allt vad jag tror på och då skiter jag hellre i det. Jag måste gå guldet. Det blir löjligt att säga att vi inte ska gå upp.
Det har funnits en del provspelare på träningarna, som till exempel förre hittarpsspelaren Samuel Dalesjö. Studier sätter dock stopp för spel. En annan som just nu är i träning är Anton Sandberg-Magnusson (barnbarn till ”Knivsta” Sandberg) som kommer från Örgryte och tidigare BP och Varberg.
– Han är en forward som ser vass ut och jag hoppas att han ska krita på för oss. I övrigt har vi fått in några division 2-spelare från Stockholmstrakten.
Ett av Daniel Nannskogs absoluta favoritlag hittar vi inte inom fotbollen. Han har växt upp med Rögle och kärleken består.
– Jag håller hårt på Rögle och ser dem ofta på tv. Du får skriva att de måste ta tag i det för f-n. Det ser darrigt ut nu, det finns ingen kyla i de avgörande lägena. Jag hoppas verkligen att de kör över MoDo i kväll och att de stabiliserar sig i SHL och blir starkare nästa år, säger Nannskog som minns Rögle från barndomen.
– Jag tog bussen från Helsingborg till Ängelholm och så in i den där jävla ladan som alltid luktade snus och skit. Efter det har det alltid varit Rögle i hjärtat, oavsett om jag varit i Kina eller någon annanstans så har jag varit inne och läst hur det går.
Från Dalhem och en boll på pakethållaren till Södermalm och tv-profil i statstelevisionen. Killen med nummer sju på Bergandytröjan har gjort en rätt häftig resa.