Foto: Lollo Skagerfält
De senaste veckorna har alla divisioner avgjorts runt om i Sverige. Det har funnits överlägsna serievinnare, avhängda lag i botten och så finns det den härliga kategorin med dramatik in i det sista. Det sistnämnda är för många det som är tjusningen med fotbollen, eller som vissa säger, det som man spelar för att få uppleva. När man väl är där själv vet jag inte riktigt om jag håller med.
Jag har tidigare i år skrivit att Falkenberg har varit mycket upp och ner i år och hösten var inget undantag. Vi vann dock de matcher vi var tvungna att vinna på upploppet, Halmstad och Åtvidaberg, men missade att ta bonuspoäng i matcher som vi borde gjort (Häcken, Djurgården m.fl.). Eftersom Halmstad och Åtvidaberg stod för usla säsonger var direkt nedflyttning aldrig nära och vi fick rikta in oss på att kvala oss kvar i Allsvenskan. En skön livlina tyckte vi, men livlinor är som bekant också den sista utvägen.
Foto: Lollo Skagerfält
Jag har tidigare kvalat två gånger. Jag trillade ur div 2 med Gantofta i ett negativt kval mot Lindsdal och misslyckades även med Lund när vi skulle kvala upp till Superettan. Jag gick alltså in i kvalet med mindre goda erfarenheter av kvalspel.
”Kan mycket väl vara Sveriges
största talang sen Zlatan slog igenom”
IK Sirius väntade i två matcher som avgör om säsongen kan anses vara lyckad eller misslyckad. Sirius har gjort ett väldigt bra år i Superettan med enbart två förluster, varav ingen på hemmaplan. 14 kryss skulle dock visa sig vara kostsamt, såväl i serien som i kvalet. Första matchen spelades i Uppsala. Den 5-e november, på en fantastisk gräsmatta. Ja, det går faktiskt att ha en bra gräsmatta så långt norrut så sent på året. Gefle och Stockholmslagen med konstgräs borde skämmas (alla andra lagen också för den delen). Sirius tog väldigt turligt ledningen men vi lyckades vända till 1-2 genom två mål av Gustaf Nilsson. Gustaf är 18 år gammal, har öst in mål i slutet av säsongen på alla möjliga sätt. Det är slumpmål, nickmål, bicacletas och frilägen. Han är otroligt mångsidig och kan mycket väl vara Sveriges största talang sen Zlatan slog igenom.
Foto: Lollo Skagerfält
Matchen slutade till slut 2-2 och vi fick vår lagkapten (felaktigt?) utvisad med 10 minuter kvar. Vi gör ingen toppmatch, men får med oss viktiga bortamål och nyttig lärdom hur Sirius vill spela fotboll, vilket de verkligen vill göra.
”Nervositeten kommer och går
och ibland är det svårt att äta”
De två dagarna mellan kvalmatcherna var oerhört jobbiga mentalt. Nervositeten kommer och går och ibland är det svårt att äta. Det är en nervositet jag inte haft sen jag var väldigt liten. Den lärde jag mig att hantera, men nu gjorde den sig påmind igen. Man vet ju hur betydelsefull nästkommande match är. Det betyder så mycket för så många mer än en själv. Degradering ger stora konsekvenser för klubben, fansen, staden och lagkamraterna. Att veta att man har det ödet i sina egna händer är mentalt tufft, men samtidigt ser man möjligheten att vara en av de hjältar som åter igen löser den pressade situationen.
”Det sitter helt enkelt
i väggarna i Falkenberg”
Returmatchen i Falkenberg började även den på värsta sätt när Sirius får ett riktigt skitmål på hörna. I det läget är vi alltså utslagna ur Allsvenskan. Vi får inte igång något spel och ångesten känns både på planen och på läktarna. Tidigt i andra halvlek kliver mannen från andra sidan jordklotet, Dan Keat, fram och gör ytterligare ett sådant drömmål som Falkenberg har öst in i år. Då kändes det som att vi skulle klara det igen. Det sitter helt enkelt i väggarna i Falkenberg. Det spelar ingen roll hur illa det ser ut så lyckas laget resa sig på något sätt. Även om det inte alltid är så vackert. När domaren blåser av matchen lyfter en stor börda från axlarna. Det är inte samma känsla som när vi gick upp i Allsvenskan, eller klarade oss förra året, nu var det mer av en lättnad. Glädjen kom först senare när vi gemensamt firade det säkrade kontraktet.
”Lyckligt lottad som fått
göra det tre säsonger i rad”
Jag skrev inledningsvis att man ställer sig frågan om det är sådana matcher man vill uppleva. I efterhand är svaret ändå ett solklart ja. Det blir så när man lyckas. Att dela den fullständiga lyckan med lagkamrater, tränare, ledare, fans, familj och vänner är obeskrivligt och något som inte går att få nog av. Nu är jag lyckligt lottad som fått göra det tre säsonger i rad. Om Keat inte bombat in 1-1 och jag suttit här och skrivit dessa raderna hade jag säkert haft en annan inställning om jag tycker att det är värt det.
Foto: Lollo Skagerfält
En tio månader lång säsong slutade alltså i att ett extra bortamål gjorde att vi får spela minst ett år till i Allsvenskan. För egen del är jag ganska nöjd med säsongen. Jag slog allsvenskt rekord i antalet räddningar under en säsong, endast två målvakter höll fler nollor och en delad femteplats i räddningsprocent. Men samtidigt har vi släppt in mycket mål och där har både jag och laget en del att jobba med nästa år för att inte behöva sätta oss i denna situationen igen. Många runt omkring laget har nämligen uttryckt önskemål om att vi ska göra det lite mindre spännande än vad det varit de senaste åren.
Otto Martler
På Twitter: @OMartler
