I onsdags besegrade vi Landskrona BOIS med 4-0 på hemmaplan, första segern för min del mot de randiga på många försök. Landskrona hade faktiskt inget att sätta emot och vi vann fullt välförtjänt. Det var dock en seger som blev kostsam. Både Johan Svahn, med Sveriges bästa högerfot som jag skrivit tidigare, och Matteo Blomqvist Zampi, nyförvärvet från Öster, hade oturen att gå ifrån matchen med trasiga korsband. Tre korsband har rykt för oss denna säsongen, även anfallstalangen Zlatan Krisanovics, och alla tre mot Landskrona. Inget favoritlag hos oss med andra ord. Bara att hålla tummarna för att samtliga tre kommer tillbaka starkare än någonsin. För egen del slog jag klubbrekord med 13-e nollan för säsongen, trots att sex matcher återstår, fantastiskt kul! Ska också rikta ett tack till mina kamrater i laget som gör mitt jobb väldigt enkelt emellanåt.
Det är alltid speciellt att möta gamla kompisar. I Landskrona fanns tre på plan, Martin Rudolfsson och Fredrik Karlsson från tiden i Lunds BK samt Patrik Åström, gammal klass- och lagkamrat. Det är alltid tungt att släppa in mål mot bekanta och framförallt om man skulle förlora. En extra morot hade vi också då vi ville ha revansch från träningsmatchen mot Landskrona i vintras. Den matchen minns jag inte med glädje direkt. Det var min första match i Falkenberg och vi låg under med 3-0 efter 15 minuter och blev fullständigt överkörda. 4-0 i paus snyggades till och slutresultatet blev 4-2 efter att Landskrona bytt hela startelvan i paus. Efter den matchen kändes vi verkligen inte som ett topplag och för min del såg nog inte mina chanser till fortsatt spel speciellt bra ut. Min debut i Lunds BK var faktiskt exakt likadan, förlust med 4-2 mot ett danskt lag efter tidigt underläge med 3-0. Det kanske är rätt melodi att börja uruselt.
De vanligaste frågorna vi får som spelar i Falkenberg från journalister och andra som är intresserade är de som rör eventuellt avancemang till allsvenskan, samt hur laget har lyckats så bra i år som vi har gjort. Det finns inget givet svar på det sistnämnda och vi är nog alla lika överraskade.
Falkenberg har alltid varit ett stabilt lag i Superettan under de åren som serien har funnits. Ofta placerad i mittenträsket med några undantag både uppåt och neråt. Förra säsongen gjorde klubben sin sämsta säsong och klarade kvalet med ett nödrop. Flertalet erfarna spelare lämnde för spel i andra föreningar och det gällde även dåvarande tränaren. Jag själv kände till ytterst lite om klubben innan det blev aktuellt med en övergång. Annars är det, tror jag, en av de stora anledningarna till att det har gått så bra för laget denna säsongen. Det finns en stor lokal förankring hos spelarna, flertalet har gjort en hel del säsonger för klubben och förra årets misslyckande gjorde att många spelare verkligen ville visa att Falkenberg kan bättre. Flera spelare som inte var direkt ordinarie tidigare har i år varit direkt dominanta i serien och många har tagit flera kliv i sin prestation.
De tydligaste exemplena är förstås våra poängspelare Victor Sköld och Niclas Eliasson. Victor var mållös de första 6 matcherna men leder nu både skytte- och poängliga i överlägsen stil. En ruskigt smart anfallare som verkligen klev fram när rutinerade Stefan Rodevåg bröt ett ben i foten efter sin succéstart på säsongen. Eliasson leder assistligan, 17 år gammal, i sin första seniorsäsong. En snabb och teknisk yttermittfältare som snurrat upp varenda ytterback som han har mött hittills denna säsongen Att båda dessa spelare ryktas vara aktuella för de största klubbarna i Sverige är inget konstigt.
En annan man som det ryktats om i media den senaste tiden är vår coach, Hasse Eklund, som säkerligen alla känner till. Gammal spelare i bl.a. Öster och HIF. Efter tre säsonger som assisterande i Landskrona BOIS valde de att inte ge honom nytt förtroende. Det kan ha varit Landskronas största misstag på 2000-talet. Hasse är en fantastisk tränare som lyckas få laget att prestera i match efter match. För att kunna vinna matcher måste spelarna och laget vara väl förberedda och det är Hasses största styrka tycker jag, att se till att vi spelare vet vad som krävs av oss och samtidigt visa vägar för att vara som bäst förberedd. Efter succén med Falkenberg är det fullt förståeligt att andra klubbar också är intresserade av hans tjänster.
Detta är något som vi får vänja oss vid. En mindre klubb som gör succé och utmanar större klubbar som Hammarby, Örebro och Sundsvall ända in på mållinjen väcker förstås intresset hos större klubbar. Vi har sett det tidigare hos andra klubbar, t.ex. Ängelholm som stuckit upp vissa säsonger för att sedan tappa viktiga spelare till nästkommande säsong. Det är bara för oss att njuta och se till att fortsätta att vara ödmjuka och prestera i match efter match. Det är bara nästa match som kan ge oss tre poäng och det är något som vi jobbar stenhårt efter.
Otto Martler är målvakt i Falkenbergs FF som slåss om en plats i allsvenskan 2014. Läs alla hans inlägg här. Du kan också följa honom på Twitter: @OMartler
