Tele2 arena en ljummen augustikväll. Drygt 14 000 tokladdade Hammarbyfans på läktarna som skapar en stämning som jag aldrig har varit med om. En nervös vandring genom den trånga spelargången i detta nya skrytbygge i centrala Stockholm. Väl ute på det nylagda konstgräset (tyvärr) vill jag bara ställa mig i mittcirkeln och njuta, titta på alla fans och insupa stämningen. Det är trots allt en dröm som slår in, toppmatch i Superettan mot ett av Sveriges mest anrika lag. Det var inte riktigt vad jag trodde att jag skulle få uppleva när jag mottog ett av mitt livs tyngsta besked i slutet av november 2003.
Jag heter Otto Martler och är målvakt i Falkenbergs FF, av många kallat Sveriges största sensationslag på många år. Efter kontinuerlig kontakt med den gode Torbjörn Dencker har jag utlovat att börja blogga på AlltidFullsatt och kommer att skriva om Superettan, om karriärer som kan ta långa omvägar samt om min och mitt lags framfart i samma serie (läs mer här).
I vintras stod jag vid ett vägskäl. Jag hade spelat de senaste sex säsongerna i Lunds BK, tre i div 2 och tre i div 1. Jag tog min examen som civilingenjör sommaren 2012 och fick jobb i Halmtad. Att spela i div 1 eller 2 intresserade mig inte längre, det är de tuffaste divisionerna som finns att spela i. Man tränar nästan lika ofta som på elitnivå, den ekonomiska ersättningen räcker inte långt samtidigt som resorna kan vara väldigt långa. Som exempel så räknade jag ut i början av året att snittresan för bortamatcherna för Lunds BK i div 1 under 2012 skiljer sig enbart med några enstaka mil för Falkenberg i Superettan 2013. Detta trots mardrömsresor som Östersund och Sundsvall.
Mina alternativ var enkla: spel på högre nivå eller spel på lägre. Det valet var inte det enklaste i och med att mitt jobb skulle komma att påverkas. Jag hade investerat i en femårig utbildning på högskolan i Lund och därför ville jag få nytta av denna medan utbildningen var ”färsk”. Därför försvann de klubbar som hört av sig där jag inte kunde kombinera jobbet och fotbollen. Valet stod då mellan Falkenberg, Ängelholm eller Hittarp i div 3 som jag träffat och tränat med. Hittarp var egentligen min sista utväg, även om jag var sugen på att spela för klubben då den verkar väldigt välskött samtidigt som det är ett gott gäng! Men givetvis skulle jag försöka ta chansen att spela i Superettan när den nu fanns och det gick att kombinera med jobbet.
Valet föll alltså på Falkenberg och det fanns framförallt tre anledningar till detta. För det första hade Hans Eklund nyligen tillträtt som tränare och jag hade hört mycket gott om honom. För det andra så såg möjligheterna till spel ut att vara större i Falkenberg. De hade blivit av med sin förstamålvakt de senaste fem åren, Stojan Lukic, till Halmstad. I Ängelholm fanns en etablerad Matt Pyzdrowski som gjort några fina säsonger och var på gång igen efter problem med skador. Sen ska jag inte hymla med att det också fanns en ekonomisk uppsida med Falkenberg.
Det fanns ändå några frågetecken innan jag skrev på. Skulle mitt jobb acceptera att jag gick ner i arbetstid? Skulle jag flytta? Hur bra var egentligen Falkenbergs FF? Jobbet visade sig inte vara några problem. Jag har en fantastisk chef som låter mig styra arbetstiderna efter de möjligheterna jag har att jobba. Han är själv gammal ishockeymålvakt vilket förmodligen gör beslutet enklare. Någon flytt till Halland blev det inte. Efter att först ha ordnat en övernattningslägenhet i Halmstad ångrade jag detta och beslutade mig för att E6-an skulle bli min bästa vän. Det tar trots allt bara en timme dörr till dörr och jobbet ligger där någonstans mitt emellan. Min sambo hade sitt liv nere i Skåne med plugg (numera jobb), vi hade familj och vänner kvar här så beslutet att pendla kändes bra och gör så fortfarande.
Laget Falkenbergs FF då? De hade med nöd och näppe klarat ett negativt kval mot Forward efter en frispark från Sveriges bästa högerfot som sitter på Johan Svahn. De hade tappat 4-5 startspelare och det fanns inte ekonomiska muskler att värva in massa nytt. Så visst var det en liten chansning, för hur kul är det att spela i ett bottenlag? Lunds BK har alltid varit ett topplag i div 1 och 2 så jag var inställd på en helt annan typ av säsong än hur denna har utvecklats. In till laget kom alltså jag, en mittback från Tvååker, en mittfältare från Nya Zeeland och fem uppflyttade juniorer. Hur det kan ha gått som det har gjort kommer jag att återkomma till.
Tillbaka till matchen mot Hammarby. Efter att ha fått nypa sig lite i armen var det dags för match. Först halvlek spelades med deras klack i ryggen. Stämningen var magisk, efter 5 minuter fick jag säga till mina spelare att det inte är lönt att skrika och dirigera, jag hörde knappt mig själv. Efter en hård press från Hammarby under första halvtimmen tog vi över matchen, gick till pausvila med 0-1 och gör ytterligare två mål i andra halvlek. Anspänningen släpper efterhand och jag kan tillåta mig att njuta lite. Seger med 0-3 och efter matchen mår man gott, som Glenn Hysén hade sagt.
Fakta
Namn: Otto Martler
Född: 1987-04-14
Bor: Helsingborg
Yrke: Fotbollsspelare i Falkenbergs FF och exploateringsingenjör i Halmstads kommun
Position: Målvakt
Tidigare klubbar
Helsingborgs IF – 2003 (t.o.m. J-lag)
Högaborgs BK 2004 – Sommaren 2005 (J- och U-lag)
Gantofta IF Hösten 2005 – 2006 (div 2 och 3)
Lunds BK 2007 – 2012 (div 1 och 2)
Falkenbergs FF 2013 – (superettan)
Otto Martler är målvakt i Falkenbergs FF som slåss om en plats i allsvenskan 2014. Du kan också följa honom på Twitter: @OMartler
