Man har ju lite skrivarabstinens nu när det är något av stiltje vad gäller den lokala seniorfotbollslunken så jag tänkte dela med mig av några reflektioner kring basen för all fotbollsverksamhet.
Jag fick, i veckan, en order från äldsta arvingen som löd: Anmäl dig som ledare till sommarfotbollsskolan, de behöver folk. Sagt och gjort, man är ju van vid att lyda order så det var bara att anmäla sig till ”Monkan” på kansliet. Skolan på Råå IP pågår mellan onsdag och lördag vecka 27 men på grund av arbetet så kunde jag bara deltaga under fredagen. Jag dök upp i god tid inför Wendels ordergivning för dagen och jag märkte direkt att denna tillställning var seriöst planerad och organiserad. Det som överraskade mig positivt redan från början var den mängd av frivilliga funktionärer som dök upp. Det var pensionärer, styrelsemedlemmar, seniorutskott, A-lagspelare, föräldrar, ungdomsspelare och alla möjliga volontärer. När ordergivning och morgonfika hade levererats så var det dags för deltagarna att trilla in. Det var just i detta ögonblick jag insåg hur mycket jag saknat denna typ av aktiviteter. Försök visualisera synen framför er: 220 förväntansfulla, spralliga, positiva och helt fantastiska ungar mellan 4 och 13 år ramlar in. Vissa har fortfarande kuddmärken i tinningen och några bryr sig mest om att brottas med ungdomsledarna med en sak har alla gemensamt i just denna stund och det är glädjen och lyckan i att befinna sig i ett sammanhang där glädjen, leken och fotbollen är i centrum. Alla grupper hade specifika teman för dagen och man hade en tydlig plan för vad som skulle genomföras. De olika åldersklasserna delades in och man begav sig iväg till den gräsplätt man blivit tilldelad. Där övades det bland annat på Cruyffinter, höjdingar, volleyskott, inkast, kullerbyttor, vattenkrig, sulfinter, nickar, pjätt, flygspaning, skoknytning, tunnlar, bredsidor och glidtacklingar så att grästuvorna haglade över idrottsplatsen. Ni skall icke tro att ledarna fick flippa ut hur de ville ty legendaren och kvalitetssäkraren Pelle Bjärbo (bilden) vaggade fram i sin karaktäristiska stil mellan planerna och höll ett vakande öga över hur instruktörerna skötte verksamheten och det gjorde han med den äran.
Jag fick kökskommendering eftersom ledarstaberna ute på planerna redan var fullbemannade så jag hade nöjet att stifta bekantskap med det verkliga järngänget på Råå IP, det vill säga töserna som får allt att flyta på utan minsta miss i någon detalj. Jag är rätt kass på namn men samtliga tjejer i den så kallade ”inre tjänsten” förtjänar applåder för sina insatser. Jag fick äran att vara mosansvarig och det jobbet innebar att medelst en borrmaskin modell större med monterad visp veva ihop moset som skulle serveras till köttbullarna när det vankades lunch vid 12-tiden. Stort tack tjejer, nu vet jag fanimig hur man piffar upp pulvermos i framtiden. Smör, vitpeppar, smör, aromat, salt, socker o litta smör till östes i under tiden jag skötte borrmaskinen och av deltagarna att döma blev det en formidabel succe’.
Under de fyra dagarna roterade åldersklasserna enligt ett nogsamt upprättat schema och en av höjdpunkterna var såklart när man fick kliva in i ”bingen” och spela matcher. ”Bingen” är en uppblåsbar plan med tjocka tuber som sarg och mål. Det finns nog ingen människa som inte blir sugen på att lira boll när man kommer i närheten av en sådan anordning.
Man bröt av träningen med jämna mellanrum för pauser och det serverades frukt, lunch (med superbt mos) samt glassbåt vid olika tillfällen under dagen och det såg ut som om både spelare och ledare längtade efter en tupplur när dagen led mot sitt slut.
Jag är grymt nöjd och tacksam över att jag fick förmånen att deltaga i detta evenemang. Min egen fotbollserfarenhet som spelare inskränker sig till tiotalet år på medioker nivå men jag har haft förmånen att få vara ledare/tränare för ungdomar i ca 17 år. Jag anser mig vara en fotbollsälskare och tyckare av rang och jag har synpunkter och funderingar om det mesta vad gäller seniorfotboll. Idag blev jag dock återigen påmind om vad allt handlar om och det är så jäkla kul varje gång man får vara med om det. Motsvarande evenemang går av stapeln på hundratals platser runt om i landet just nu och det är här vi finner de sanna hjältarna i fotbollssverige: Tränarna, ledarna, grillgubbarna, kioskpersonalen, matatanterna, organisatörerna, lekledarna, vaktmästarna, de som jobbar i bakgrunden och alla andra sköna eldsjälar. Om Ni någon gång känner er tungsinta, urlakade och desillusionerade så hoppa in på ett pass på en sommarfotbollsskola någonstans i närheten. Glöden, glädjen, engagemanget och framförallt ungarnas oförstörda glädje för fotbollen kommer att fylla er med energi.
Stort tack till alla inblandade i Råå IF för den uppvisning i föreningskänsla, glädje och stolthet som jag fick förmånen att ta del av idag.
P.S Som av en händelse så dök ordförande Kimme och biträdande A-lagstränare Storken upp preeeeecis när det var dags att äta lunch.. Det stavas RUTIN gott folk.. D.S
Ödmjuka hälsningar
Wilas Wihlstrand
