Fotboll är häftigt, på många sätt. Jag fascineras ofta över hur spelares karriärer kan överraska något enormt och gå antingen rätt upp i himlen eller rakt ner i helvetet (lite väl hårddraget formulerat, men ni fattar).
19-årige Erik Widén är ett sånt exempel. I kväll spelade han 94 minuter som mittback för ÄFF i 1–3-förlusten hemma mot Gais.
Trots tre mål i baken och några mindre bra ingripanden var Widén en av ÄFF:s bästa spelare – och när jag efter matchen frågade Joakim Persson vad han tyckte om Widéns insats så skickade ÄFF-tränaren en fin hyllning till sin 201 centimeter långe adept.
Detta var alltså Widéns allra första tävlingsmatch på seniornivå, om jag inte skrev det.
Widén är en egen produkt som har vandrat till A-laget från knattegängen (jag har själv spelat med honom), och han har alltid varit duktig – men aldrig bäst.
När han i fjol var inne på sitt sista år som junior var det många som trodde att han skulle spela i typ division 3 med Vejby IF i år.
– Förra sommaren satt jag ju på bänken i U19, konstaterade Widén när jag pratade med honom efter kvällens debut.
Sen fortsatte han:
– Det var väl någonstans i somras som jag kände: ”Fan, antingen får jag ge det en chans eller så får det vara”. Det blev en ganska tung träningssommar där jag körde mycket själv. Jag behövde lägga på mig kilon.
– Och Järdler (Christian, ÄFF:s U19-tränare) gav mig chansen att utvecklas i U19. Han är jäkligt bra, han sitter på jäkligt mycket kunskap. Det hjälpte mig mycket.
Det ledde till några lovande framträdanden i U21-serien under hösten och i november fick Widén helt plötsligt träna med A-laget. I december kom chocken när klubben erbjöd honom ett seniorkontrakt som löper över nuvarande säsong.
– Jag fick reda på det i början av december, men skrev runt jul. Inte ens mellan att de hade sagt det och jag skulle skriva så var jag säker på att det verkligen skulle ske.
Men det blev en kråka på det där kontraktet. Sen drog karriärens första försäsong i A-lagsmiljö igång.
– Under de första veckorna så undrade jag själv om jag verkligen hade kommit rätt, för då gick det fruktansvärt. Det gick åt helvete, det kändes liksom som att jag hade två vänsterfötter. Men jag fick bita i och jag tycker att det har blivit bättre och bättre med tiden.
Ja, det har blivit bättre och bättre – och under våren har Widéns namn synts bland avbytarna i både superettan och Svenska cupen.
Men att det skulle bli 94 minuters spel och efterföljande hyllningar i superettans nionde omgång hemma mot Gais, ett år efter att han satt på bänken i U19-laget – det trodde nog ingen skulle ske.
//Persson.
