Roar Hansen är hemma i Stidsvig. Bihålorna stoppar honom från att hålla i planerade träningar med Öster. Han känner, om man uttrycker sig så, inga behov av att prata om ryktena kring honom och HIF. För Alltid Fullsatt öppnar han ändå sig lite och pratar om en intensiv höst fylld av press och rykten.
Roar Hansen kan andas ut, men ändå inte. Tävlingssäsongen är över. Roar och Öster ”skapade någonting som de aldrig hade kunnat drömma om”, som han själv uttrycker sig.
Klar serieledning förbyttes under hösten till tvivlan och osäkerhet. Inte utåt så mycket, men inom gruppen spred sig ett visst tvivel på att det faktiskt kunde bli allsvenskt spel på nya arenan nästa säsong.
– Alla försökte intala oss att vi redan var i allsvenskan och hur bra vi var. Det fanns rutinerade spelare i laget som plötsligt började fundera om vi kanske inte skulle klara det. Och när de äldre visade osäkerhet smittade det av sig på de yngre i laget, säger Roar och fortsätter:
– Det fanns lite negativa tankar om att vi skulle bli de största losers i Östers historia om vi missade. Att alla gick runt med ett leende på läpparna är helt felaktigt. När spelarna handlade mjölken och tidningen fick de höra hur duktiga de var. Trycket från familj, vänner och media var enormt.
Foto: Wikipedia
Vad var det som gjorde att Öster ändå var så överlägsna så länge i superettan? Roar behöver inte leta länge efter svaret.
– Vi, BP och Halmstad var alla starka på hemmaplan, men Öster var bra även på bortaplan. Jag minns särskilt bortamatchen i Landskrona. Vi spelade helt fantastiskt i den matchen. Samtidigt har våra segrar kommit på så många sätt. Ibland har vi varit överlägsna, ibland kämpat oss till segrarna och när kollektivet inte funkat så har individerna klivit fram, säger han.
Öster klarade det, även om det inte blev klart förrän i de sista omgångarna. Värdet på Varumärket Roar Hansen har stigit med framgången och redan i somras berättade han i Radio Kronoberg att det fanns intressenter.
– Det stämmer och jag har hela tiden varit öppen och ärlig. Men det finns en gräns för mig även om jag vet att fotbollsfamiljen med klubbledare, tränare, agenter och media är beroende av varandra. Man måste respektera människan. Jag är lätt att ha att göra med, men det funkar inte att en kvällstidningsreporter ringer hem sent en fredag kväll. Vad är det som får en reporter att tro att jag plötsligt ska lägga de kort som eventuellt finns på bordet för just honom?
Roar respekterar medias roll och vet hur spelet fungerar. Själv hävdar han att han enbart läser papperstidningen, övriga uppgifter får han från nära och kära som läser sajterna på nätet. Som när FotbollDirekt i september skrev att han var klar för HIF.
– Tajmingen var lite olycklig för vår del för det var precis inför matchen mot Halmstad. I övrigt har just HIF-grejen varken påverkat mig eller laget. Det här ryktet om mig är ju egentligen något positivt. Det är inte för något dåligt jag gjort. Det är väl mer att sånt här påverkar familjen som också får frågor och det är synd att de drabbas. Jag själv har inte mått dåligt av skriverierna. Det gjorde jag däremot under soppan med övergången från Ängelholm till Öster när det övergick till pajkastning. Då mådde jag inte bra.
Roar Hansens tränarkarriär började hemma i Stidsvig IF och fortsatte i Klippans BIF, Helsingborgs Södra, Högaborg, Landskrona BoIS, Ängelholms FF och nu Östers IF där säsongen börjar lida mot sitt slut. Han gör sin sista träning med Öster den 6 december. Den 8 januari är det återsamling med eller utan Roar Hansen.
– Jag förhåller mig till nuet och just nu är jag Östers tränare.
Torbjörn Dencker
