Helsingborgs IF, anno 2013, kan mycket väl vara ett av de mest svårtippade lagen i allsvenskan. Om nu försäsongen skulle känts kortare än vanligt, så kan man inte påstå detsamma om hur lagets skadelista har sett ut.
Och just av denna anledning har det inför säsongen varit svårt att bedöma lagets egentliga kvalitet, samt ge en rättvisande bild i hur goda chanser de har att hänga på i toppen. 
Premiärdagen hade annars inletts med en frukost i goda vänners lag hos undertecknad, varifrån vi en stund senare förflyttade oss vidare till Kärnans supportersamling – dagen till ära förlagd på The Tivoli, i centrala Helsingborg. En hyfsad bra uppslutning, med allsång till ”På gator röda och blå”, medan diskussioner gällande laguppställningar, taktik – och årets genombrott, flödade fritt.
Väl framme på ett soligt Olympia och publiken hade knappt hunnit bänka sig när hemmalaget körde gasen i botten. Första målet tillkom redan efter fem minuter, när Mattias Lindström påpassligt höll sig framme på en retur från Alejandro Bedoyas skott. Djurgården, trots stor uppslutning på läktarna, kändes helt tagna på sängen när hemmalaget vårdade boll på ett nästintill mästerligt vis. Således var det ingen större överraskning att David Accam kunde utöka ledningen efter en dryg halvtimme. Drygt tre minuter senare var det åter dags, och denna gång efter en mindre soloräd.
Med en tremålsledning i paus – och ett bortalag med uppenbara problem att komma till avslut, så kändes matchen redan avgjord. Men vishet och erfarenhet har gjort att man aldrig känner sig säker. Djurgården försökte flytta upp spelet och lyckades förvisso med att skapa fler chanser under första kvarten i andra halvlek, än de hade gjort dittills, men ändå kunde de aldrig hota på allvar.
Dagens bästa: Alejandro Bedoya – Amerikanen är en fantastisk allroundspelare med bra blick för spelet, utrustad med goda passningsfötter, bra fysik och ett uppoffrande spelsätt.
Dagens roligaste: ”Ni är Djurgården från söder. Ni har grön-vita-bröder” (sjöng Helsingborgsklacken till gästerna som framöver tvingas dela arena med Hammarby).
Utropstecken: Robin Simovic uppvisade prov på såväl styrka som kampvilja blandat med ett vårdat och säkert passningsspel i sin allsvenska premiär. Och kan mycket väl bli ett perfekt komplement till den vindsnabbe David Accam, som kommer att fortsätta ösa in mål under årets allsvenska. 
Försvarsspelet var under långa stunder felfritt, men i perioder tycktes inte Loret Sadiku och Erland Hanstveit vara helt överens om vem som skulle gå på boll, samt vem som skulle säkra bakåt. Även Pär Hansson blev vid något tillfälle inblandad i motsvarande situation – kanske läge att höja rösten?
Avslutningsvis så konstaterar vi att det nedanför den östra läktaren, även i år, ser ut som en uselt koordinerad byggarbetsplats. Samt att det troligtvis inte varit en nobelprisvinnare som placerat ut kioskerna på östra läktarens mellannivå. En, förlagd precis framför trappan till sektion 36 – med tillhörande kaffebord framtill, samt en vertikalformad kö – så att du inte på något vis skall ha en teoretisk chans att kunna komma förbi utan att störa.
”I have a dream”, sade Martin Luther King. Själv är jag nära att ge upp min: – En kopp kaffe, en korv, samt ett toalettbesök – allt under en halvtidspaus.
Robert Schuller – skriver om sina upplevelser från sin stol på Östra läktaren på Olympia.
