Kärnan hade utlyst vit söndag. Och fyra bussar hade rullat från Skåneland på söndagsmorgonen. Därutöver skymtades ytterligare något hundratal som hade tagit sig till Småland på egen hand. Larmtorget i centrala Kalmar blev samlingsplats när Helsingborgare njöt av strålande solsken, kylda drycker och smäktande allsång.
Nu var det upp till bevis.
Efter drygt tre veckors speluppehåll hade serieledande Helsingborg ikväll tagit sig till Guldfågeln arena i Kalmar med en tydlig ambition – att försöka prestera på samma nivå som före uppehållet, samt att försöka utöka sin ledning i allsvenskan. May Mahlangu tvingades dessvärre inför match att lämna återbud pga skada och i hans frånvaro flyttades Loret Sadiku upp på det centrala mittfältet. Joseph Baffo, som gjorde sin första start för året, fick bilda mittbackspar ihop med Peter Larsson.
Dessvärre blev inledningen på matchen långt ifrån den standard vi har vant oss vid på senare tid. Flera utav spelarna upplevdes stundtals ha stora problem med såväl underlag, som ett hårt pressande motstånd. Sadiku kändes osäker i sin nya position och tappade initiellt mycket boll. Det var först när Ardian Gashi beslutade sig för att – nog fick vara nog – och formligen käkade sig in i matchen, som vi fick se en förbättring på det centrala mittfältet. Dessförinnan hade osäkerheten även gjort sitt intrång längre ner i banan. Bland annat i den 21:e minuten – när Joseph Baffo, som stundtals hade väldiga problem under den första halvleken, blev av med bollen i eget straffområde – som snabbt passades vidare till en fristående Melker Hallberg, som kunde avsluta från nära håll.
Det vore såhär i efterhand intressant att veta vad Roar Hansen talade med pojkarna om i paus. Alternativt hur starkt kaffe som Sverker bjöd på – för det tycktes som om man plötsligt vaknat upp ur sommardvalan som varit signifikativt med de inledande fyrtiofem – och nu tog matchen på allvar. Det skulle inte dröja mer än fyra minuter innan Alejandro Bedoya prickade in kvitteringen, vackert framklackad av Robin Simovic – och bortaläktaren exploderade i ett gigantiskt lyckorus.
Helsingborg tog därefter över matchen rejält och skapade ett par riktigt bra tillfällen att avgöra. Accam hade bland annat ett skott från nära håll som Kalmarmålvakten Etrit Berisha med vissa problem kunde avstyra. Dessutom blev han neddragen i straffområdet men domaren valde att fria och på den efterföljande hörnan nådde Peter Larsson högst – och här trodde många att avgörandet skulle komma – men Berisha i Kalmarmålet avvärjde även denna situation. Unde de avslutande tio minuterna tilläts Kalmar åter komma in i matchen och trötthetstecknen i de båda lägrena började nu att synas tydligt, men även om Kalmar har en jättechans i sista minuten så slutar matchen oavgjort.
Vi noterar att:
Helsingborgs IF nu har gjort mål i 33 raka allsvenska matcher. Nytt rekord.
Dagens domare Michael Lerjeus från Skövde var långt ifrån prickfri och vid några tillfällen ikväll kände jag nästan en akut saknad efter Anders Frisk.
Om Kurt-Arne (Nanne) Bergstrand må man ha olika åsikter, men när det gäller att kunna eliminera all form av underhållning på en fotbollsplan – så är han onekligen mästarnas mästare.
Härnäst väntar tre tuffa hemmamatcher: AIK, IFK Göteborg och Öster.
En god poängskörd därifrån så kan vi börja tala om medaljer, men tills dess tar vi det med Ro(ar).
Robert Schuller – Alltid Fullsatts HIF-krönikör.
