Resan hade varit planerad sedan länge. Avgång var satt till klockan tio med avfärd från Sundstorget.
Och vi, ett femtiotal personer, var en, utav totalt sex stycken bussar som rullade norrut mot dagens bortamatch i Borås. Väl ombord bjöds det på snittar och tryffelskinka, följt av en krämig pastasallad och kycklingfilé med hemmagjord bernaise & tzatsiki – som sedvanligt sköljdes ner med champagne och rött vin.
Men tydligen blev vår ankomst ändå en överraskning för vissa – för när vi väl kom till första puben så tömdes hela stället på mindre än en minut. När damen i baren sedan tydligt förklarade att hon inte tänkte servera oss – då detta faktiskt var Elfsborgssupportrarnas stamhak, så var det inte mycket mer att göra än att byta ställe. Sagt och gjort, så vi stegade ett femtiotal meter vidare till en närbelägen vinbar – där dagens försäljning troligtvis slår de flesta söndagar med råge. I strålande solsken avlöste HIF-sångerna varandra innan det blivit dags att bege sig vidare till den för dagen abonnerade puben, samt att möta upp resterande bussresenärer från Helsingborg.
Lite senare och väl på plats på arenan så tog nu sången fart på allvar. Helsingborg inledde piggt och hade en väldigt god chans att ta ledningen redan i den fjärde minuten genom David Accam, vars skott hamnade precis utanför den vänstra stolpen. Därefter tog Elfsborg över mer och mer utav spelet och skapade också ett par riktigt tunga målchanser. Helsingborgsförsvaret kändes stundtals virrigt och instabilt. Och än mer tydligt blev det i den 36e minuten – när Lasse Nilsson, efter en tilltrasslad situation, påpassligt höll sig framme och kunde ge hemmalaget ledningen.
Den andra halvleken blev fördröjd någon minut då det hade tänts en del bengaler på bortasektionen. Men när matchen väl återupptogs skulle det inte dröja mer än två minuter innan Imad Khalili, som var tillbaka efter avstängning, åter igen blev målskytt. Nicken, från nära håll var såväl distinkt som utom räckhåll för Elfsborgsmålvakten och nu står han ensamt noterad för de tre senaste strutarna. Drygt fem minuter senare när Sebastian Holmén blev utvisad hade HIF lika plötsligt som oväntat bjudits in i matchen. Rachid Bouaouzan som ersatte Daniel Nordmark med drygt tjugo minuter kvar att spela, blev en injektion – och vi fick se en hel del välregisserade anfall via kanterna. Men man lyckades aldrig med att forcera in ett segermål och slutresultatet skrevs till 1-1.
Med derbymisären i färskt minne, så var det här ett fall framåt. Kul att se att såväl Carl Johansson, som David Svensson gavs chansen från start och att båda kom ifrån matchen med betyget godkänt. Det tyder på att Roar nu äntligen börjat titta framåt. Och på tal om talanger och framtid så gladde det mig speciellt att få se Jere Uronen på plan igen, efter sin långa skadefrånvaro.
Den 26e omgången avslutas på måndag (läs idag) och klart är att man behåller sin tredjeplats. Nästa match för Helsingborg är hemma på Olympia, söndagen 6/10 – när Halmstad BK kommer på besök.
Ett långt dygn är snart till ända och dagen som påbörjades klockan 0600 i Malmö avslutades strax efter klockan 23 ikväll. Och då efter tre timmars non-stop-vilt-firande, med sång och spontandans i goda vänners lag på en bussresa mellan Borås och Helsingborg. Firandet höll stundtals samma klass som vid ett SM-guldsfirande. Så ett stort tack till alla medverkande för en underbar dag.
Robert Schuller är HIF-krönikör på Alltid Fullsatt. Läs alla hans krönikor HÄR!
