Förvisso har den gamla skrivmaskinstillverkaren sedan länge gått i graven och ingår numer i Partnertech – tillika huvudsponsor till dagens motståndare (Åtvidabergs IF.) Östgötarna som bevisligen är svårslagna på sin hemmaplan har länge parkerat i mitten av allsvenskan. Men i och med dagens oväntade seger tog man, om än måhända temporärt, ändå ett rejält kliv upp i tabellen. För HIF:s del är det fortsatt besvikna miner i en lagmaskin som sedan länge har kört fast.
Startelvan såg stark ut på pappret och bland de tillresta HIF-supportrarna fanns en viss optimism. Även hos oss andra som dessvärre (?) inte hade möjlighet att finnas på plats, skymtades ett visst hopp och där flera trodde på seger. Men tyvärr skulle vi ännu en gång bli gruvligt besvikna.
Matchen tog sin början och hemmalaget inledde med att sätta en hög och effektiv press. En taktik som tämligen omgående gav önskad effekt och man tilläts även i lugn och ro bygga upp sina anfall via kanterna. Dock utan att komma till några riktigt farliga avslut. Gästerna såg stundtals förlamade ut, men blixtrade även de ändå till vid något tillfälle. Bland annat fick David Accam lite slumpartat ett bra läge, men avslutet från straffområdeslinjen, gick en bit utanför målvaktens högra stolpe. Sedan i halvlekens sista minut tog hemmalaget ledningen efter ett mönsteranfall på högerkanten. Bollen gick snabbt från backlinje, via högerkanten – där Loret Sadiku kommer helt fel och blir överspelad – vidare ner mot kortlinjen. Passningen snett inåt bakåt var genial och 39-årige Kristian Bergström gjorde inget misstag.
Inför andra halvlek byttes Robin Simovic ut till förmån för Jere Uronen. David Accam, som dittills varit Helsingborgs enda offensiva hot på sin vänsterkant, flyttades upp på topp och finländaren fick agera ytter. Ghananen Accam har tidigare haft väldigt svårt att hävda sig högst upp i banan och idag skulle inte heller det bli någon succé. Med 25 minuter kvar på klockan. Ett Åtvidabergsinlägg från vänsterkanten nickas mot mål, men blockas på mållinjen av mittbacken Sadikus båda händer. Otroligt nog missar domaren det uppenbara regelbrottet och hemmalaget blev lurade på en solklar straff. Men kort därpå skulle han få en chans att revanschera sig. Nu, efter ännu ett distansskott styrs bollen via Mattias Lindströms händer upp i ribban. Rött kort för Lindström och 2-0 genom Daniel Sjölund på den efterföljande straffen. Samme Sjölund hann även med att sätta 3-0 två minuter före slutet, efter att ett uppgivet Helsingborgsförsvar formligen struntat i att markera sina motståndare i samband med en hörna.
Det känns som om avslutningen med Kalmar hemma och AIK har alla förutsättningar att bli ett sorgligt slut på en säsong som verkligen gått i dur och moll. Just nu spelar man utan något som helst självförtroende och allt som vanligtvis är enkelt – blir plötsligt väldigt svårt. När man bevakar det utifrån så tycks även viljan och hungern vara fullständigt borta. Det är nästan som om man undrar om vissa personer – mentalt – redan har åkt på semester. Eller för att citera Konfucius: ”Välj ett jobb du älskar och du kommer inte att behöva arbeta en dag i hela ditt liv”
Nästa söndag väntar Kalmar hemma på Olympia. Då gör jag som HIF och tar ledigt i 90 minuter. Vi hörs åter i samband med den sista omgången och matchen mot AIK. Då hoppas vi kunna bjuda på lite positivare tongångar, en mindre säsongssummering, samt en plats i Europa 2014.
Men det krävs att man nu en sista gång kavlar upp ärmarna och börjar jobba – för varandra.
Robert Schuller
