9157 personer på Olympia bevittnade när HIF spelade bort sig själva från guldet?
Söndagsmatchen inleddes annars som brukligt är med en sundsbusstura. Ett 20-tal HIF:are hade tagit sig ombord och optimismen inför dagens match spirade. Traditionsenligt blev det även ett mindre stopp på den lokala puben på billeplatsen – på väg upp till Olympia.
Men det skulle inte dröja länge efter domarens pipa hade lytt – förrän man blev uppmärksam på traditionens makt och att det nu var Augusti månad. För Er oinvigda på Olympia kan denna period om året säkerligen vara en trevlig period, men vi andra som varit med förr vet – att nu mitt under brinnandes säsong – går Helsingborgs IF på semester – mentalt. Att man inte vunnit hemma mot IFK Norrköping sedan år 2000 – bestyrkte bara traditionens makt.
I Loret Sadikus frånvaro bildade Walid Atta och Peter Larsson idag mittbackspar. En konstellation som inte fungerat speciellt väl tidigare – och bevisligen inte heller idag skulle fungera. Dessa två normalt sett duktiga individer, hamnar i någon form av trans av osäkerhet och virrighet som är svårt att förklara. Är dock tacksam för att såväl Emil Krafth, som Erland Hansveit stod för en godkänd insats. Men att det stod 0-0 i paus var vi nog fler än de tillresta 50-talet på bortaläktaren, som var tacksamma för.
Helsingborgs IF presterade väldigt lite under 90 minuter. Det var stundtals nästintill skrattretande att se serieledaren skicka 30 meters bollar på chans – mot en konstant felvänd Robin Simovic, utan någon form av support bakifrån. Mattias Lindström blev utbytt till förmån för Alvaro Santos som flyttades upp på topp – medan Ema Boateng, tvingades ta ett steg ut på kanten. Ett byte som bevisligen gav effekt direkt. Hemmalaget tog tag i bollen och började vårda den på ett sätt som dittills varit osynligt. Dessvärre skulle Alvaroeffekten inte vara mer än lite drygt fyra minuter – sedan var långbollandet bakifrån återigen igång – och nu med siktet inställt på Boateng. Efter drygt 94 minuter blåste så Strömbergsson i pipan för sista gången denna afton – ackompanjerat av välförtjänta burop från stora delar av hemmapubliken.
Men oavsett utgången av kvällens match i Malmö (MFF-AIK) så lär vi förbli serieledare. Det lär krävas en rejäl uppryckning, av såväl spelare som ledare & publik, inför nästa match mot Mjällby. I vart fall om man fortfarande har som ambition att hänga med i toppen.
Gratulerar Bedoya som efter en hyllad tid hos HIF ville vidare i sin karriär – men Nantes, seriöst? Undantaget ytterbackspositionerna, så lär det finnas utrymme för en hel del nya namn i startelvan.
Robert Schuller
