Adonis Berisha är en stor fotbollstalang. Det råder det ingen tvekan om. Ibland får man dock ta den mer krokiga vägen till den framgång man drömmer om. Foto: Eric Persson
Som 15-åring var Adonis Berisha pojklandslagsman, jagades av utländska klubbar och förväntades debutera i superettan. Nu – två år senare – har 17-åringen nyligen brutit sitt kontrakt med Landskrona BoIS för att spela med Hittarp i division 3. Har drivkraften svalnat hos talangen? Alltid Fullsatt åkte till Landskrona för att leta svar.
När undertecknad bokade en intervju med Adonis Berisha några dagar efter att han blivit klar för Hittarps IK sa 17-åringen att han ville berätta vad som gick snett i Landskrona BoIS, klubben som Berisha började spela i som 5-åring.
När vi en vecka senare sitter mitt emot varandra på en lunchrestaurang i centrala Landskrona har Berisha ångrat sig.
Han vill inte spy galla på sin moderklubb.
– Men vad jag har hört från andra och vad jag kände själv så fanns det en del folk som ville trycka ner mig, fast jag vill inte prata mer om det. Nu känner jag ingenting ont mot BoIS. De har hjälpt mig mycket och sen blir det som det blir ibland, säger han.
Även om hela sanningen kanske inte kommer fram så har den talangfulle forwarden en historia att berätta. Som 15-åring fick han ett lärlingskontrakt med Landskrona BoIS, vilket gav en plats inom A-truppens ramar och därtill en liten slant i fickan. I samma veva kallades han till sitt första pojklandslagsläger och i september 2013 gjorde han landslagsdebut i ett dubbelmöte mot Norge.
Adonis Berisha gjorde debut i pojklandslaget 2013. Foto: Eric Persson
Allt gick som på räls.
– Jag gjorde mål i BoIS U21-lag och fick träna med A-laget. Det var till och med tänkt att jag skulle göra debut i superettan, säger han.
– Men jag hade ett ämne som var dåligt i skolan och var tvungen att klara det. I stället för att träna med A-laget på morgonen fick jag gå i skolan.
När A-lagstränaren Jörgen Pettersson lämnade klubben medförde det en ny käftsmäll för ynglingen.
– Då var min chans över liksom. Efter det fick jag vara med U19-laget i stället.
Enligt Berisha ville division 2-klubben Prespa Birlik låna honom inför förra säsongen, men BoIS sa nej. Fjolårssäsongen blev allt annat än lyckad när Berisha inte fick chansen i A-laget och dessutom fick sitta på bänken i U19-laget vid en del tillfällen.
– När BoIS hade åkt ner till division 1 i höstas gick jag och frågade Patrik (Johansson, BoIS klubb- och sportchef) om jag skulle få träna och spela med A-laget. Han sa att de inte tänkte ta in mig och att jag skulle jobba vidare i U19-laget. Då kände jag att jag ville ta ett nytt steg, för jag ville spela A-lagsfotboll.
Efter det samtalet lånades Berisha ut till Högaborgs BK i division 2 i vintras. Men inte ens hos talangfabriken lossnade det. Facit på Harlyckan blev sju matcher (två från start) och noll mål, samt några framträdanden i U19- och B-laget där han dock gjorde både mål och assist.
I början av den här sommaren lämnade Berisha Högaborg efter bara en halv säsong – och bröt samtidigt kontraktet, som egentligen löpte säsongen ut, med BoIS.
Adonis Berisha. Foto: Eric Persson
– Det var inga problem från BoIS sida. De sa: ”Vi släpper dig”.
Känns det som ett misslyckande?
– Nej, jag känner inget sånt. Jag har lagt ner alla tankar om vad som hände i BoIS och Högaborg och fokuserar bara på Hittarp. Gamla saker lägger jag åt sidan.
Berisha berättar att han hade chansen att provträna med den danska mästarklubben Midtjyllands ungdomslag i samma veva som han lämnade Högaborg och BoIS.
– De hade sett mig på ett träningsläger med BoIS U19-lag för något år sedan och ville att jag skulle komma, men jag ville hellre hitta en klubb här så snabbt som möjligt, säger han.
– Jag hade chansen att provträna med en del klubbar i Tyskland när jag var med i landslaget, men jag tackade nej. Jag tyckte inte att det var var något för mig. Jag vill göra bra ifrån mig här i Sverige och senare ta mig utomlands. Chanserna kommer alltid när man levererar.
Förutom Midtjylland har även en klubb i superettan, två i division 1 och ytterligare två i division 2 visat intresse den här sommaren, enligt Berisha.
Trots det slog han ett samtal till Max Mölder, som tränar Hittarps IK:s division 3-lag. I BoIS P15-lag tränades Berisha av just Mölder.
– När Max fick reda på att jag skulle lämna Högaborg skulle han ringa till mig – men jag hann ringa honom först. Jag hade tränat individuellt i en-två månader och kände att det var dags att hitta en klubb innan transferfönstret stängde. Jag frågade Max om det var okej att komma och provträna, och det var det. De första träningarna kändes skitbra och de ville ha mig direkt.
”Jag vill inte stressa till någon storklubb och fastna där”, säger Adonis Berisha. Foto: Eric Persson
Det har inte blivit mer än de där två pojklandskamperna hösten 2013, de där provspelen har aldrig blivit av och Berisha tillhör inte längre sin moderklubb.
På kort tid har han hamnat i division 3 och Hittarp, och i debutmatchen mot Hyllie för två helger sedan utgick han skadad.
Frågan är om glöden har försvunnit hos framtidslöftet? Hör man sig för bland personer nära Berisha är svaret tvärtom – då sägs det att han har ”ett jäkla driv”.
När Berisha sitter på den här lunchrestaurangen med endast ett glas vatten framför sig och berättar om kost, sömn och sin träningsvillighet verkar bilden stämma.
Det är bara lite svårt att förstå varför han helt plötsligt tillhör en division 3-klubb.
– Jag vill lyckas med fotbollen. Jag vill nå toppen, spela i allsvenskan och utomlands, säger han.
– Men jag vill inte stressa till någon storklubb och fastna där. Jag kände direkt att Hittarp var något för mig, och division 3 är bra. Gör jag bra ifrån mig i en eller två säsonger som ung spelare så hör någon klubb av sig. Chansen är inte borta nu, så länge man kämpar och vill mycket med fin fotboll så kan man lyckas. Man kan ha otur med skador och sådana grejer, men man ska aldrig sluta kämpa eller sluta jaga sin dröm. Som man brukar säga: ”Man börjar i botten för att sedan nå toppen”.
Han säger ”jag är aldrig nöjd” flera gånger om. Sen berättar Berisha om när han gjorde ett bicicletamål under en av sina första träningar med Hittarp.
– Alla bara: ”Wow!”. Jag skrattade inte, för efter målet var spelet igång igen. Efter träningen frågade de mig varför jag inte såg glad ut. Men så är jag – gör jag en bicicleta vill jag göra två, kanske ännu bättre.
Men varför är det så viktigt för dig att spela seniorfotboll?
– Jag tycker seniorfotboll är bättre för min utveckling – och jag tycker själv att jag klarar av det. Jag får möta större spelare och dessutom har några spelat i allsvenskan, och då kan jag lära mig av dem. I U19 känner jag att jag klarar mig för bra, jag vill hela tiden ha utmaningen. Jag har alltid velat spela seniorfotboll i den här åldern, runt 16-17.
Berisha har, till skillnad från många andra unga bollbegåvningar, inte siktat mot stjärnstatus och glamour i rekordfart.
Men faktum är att han redan har fått känna på stjärnlivet – som Hittarpsspelare.
– När jag kom ut från tåget i Helsingborg kom det två småpojkar som frågade: ”Är det du som är klar för Hittarp?”. De ville ha autograf och sånt. Sen kom två män och frågade samma sak och sa att jag var en stor talang.
Hur kändes det?
– Det kändes stort liksom, men det var inte ”wow, nu har jag lyckats”. Det var bara en skön känsla att folk vet och att folk ser. Men det är lång väg kvar. Nu är det dags för showtime.
Eric Persson
[email protected]
