Wilas Wihlstrand följer Råå IF för Alltid Fullsatts räkning. I dag har han sett laget i Silladerbyt mot Borstahusen.
Borstahusen – Råå IF 6-2
Ulkavallen badade i sol, publiken strömmade till, grillen gick för högtryck och gräsplanen var superb. Som lök på laxen så hade Råå toppat sitt ledarteam genom att sätta ”Storken” på läktaren. Luften dallrade och man kände den goa derbykänslan i luften. Båda lagen hade ändrat en hel del i sin startelva jämfört med förra omgången och man såg att spelarna verkligen njöt av situationen. Matchen inleddes i ett furiöst tempo, lagen kände på varandra och även om Råå hade lite mer boll första kvarten så kände man att BBK var vassa i omställningarna.
Domaren Jesper Persson visar direkt att hör ska ingen annan vara i centrum förutom han själv och han delar ut ett mycket skumt gult kort till Råås lagkapten Kim Valfridsson efter en helt normal duell i den 6:e minuten.
1-0 slår notoriske målskytten Christian Andersson in efter 11 minuter och han frispelas mycket vackert av hemmalagets bolltrollare Inatimi Biotonye (säg det namnet snabbt 10 gånger i följd efter en pava rött om ni kan..)
Så långt är allt gott och väl, man känner att denna match kan bli en riktig klassiker och förväntan stiger kring planen. Då inträffar en mycket märklig situation på mittplan i den 16:e minuten. Kim är inblandad i ännu en normal duell och får efter en levererad kommentar sitt andra gula kort och därmed kommer det röda som ett brev på posten. Vice lagkapten Björn Sjöberg blir rasande och undrar vad domaren pysslar med (det var rätt många kring planen som undrade samma sak just då). Domaren som verkade vilja imitera Tobbe trollkarl i sina bästa korttrickstunder svarade raskt med att vifta med det röda även mot Björn och parodin var därmed ett faktum. Två bortaspelare utvisade i samma moment och egentligen kändes det som om max ett gult skulle ha delats ut i detta skede av matchen.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men jag tycker att herr Sjöberg sammanfattade det väldigt finstämt och exakt när han direkt efter sitt röda kort vrålar -”Du förstör ju hela derbyt för faaaaaan” så att saliven skvätte över Ulkavallen. Jag kan inte annat än hålla med, känslan var att derbyfesten dog i den stund som domaren bestämde sig för att han hemskt gärna ville spela huvudrollen i denna föreställning. Jag förundras då och då över hur ojämn nivån är vad gäller domarna i denna serie. Jag hade förmånen att stå bredvid Råås oerhört kunniga och sympatiska starke man Anders Wendel och han kunde minnas denna känsla av vanmakt från förra säsongen under en hemmamatch mot BW90 och den gemensamma nämnaren var vadå? Just det, samma domare, samma behov av att synas och märkas. Jag tycker ( och jag tycker precis vad fan jag vill ) att domaren förvisso tolkar regelboken exakt som den är skriven men han visar noll förståelse för spelet och dess huvudaktörer, han har ingen som helst fingertoppskänsla och han dödar den efterlängtade derbyfesten på ett brutalt sätt genom sitt agerande idag. Jag är fullt medveten om att min syn på saken är en aning ljusblå om jag får uttrycka mig så, det finns säkert en hel del rödfärgade åskådare som inte håller med mig men jag vet att hemmaspelarna också tyckte att nivån var märklig redan från start.
Nåväl, nu får det vara färdigsnackat om domaren för en stund. Råå sväljer ilskan, knyter nävarna och spelar fin fotboll direkt efter avbrottet. Kvitteringen sätter åldermannen Björn ”Rulle” Larsson snyggt efter en fin framspelning av Faton i den 18:e minuten. Råå spelar i en 4-3-1-formation och man gör det framgångsrikt men Christian Andersson chippar in 2-1 till hemmlaget efter 23 minuter och målet ser nästan ut att vara identiskt med det första från hans fot idag. Spelet jämnas ut en aning och man märker att Råås mittfältare Alm-Stjerna-Rulle får slita rejält och Borstahusen är sylvassa i sina instick mellan mitt- och ytterbackar. I en spelvändning får artisten Inatimi Biotonye bollen på vänsterkanten och smäller in 3-1 efter ett läckert solonummer i minut 43 och nu undrade man om Råå skulle orka komma tillbaka.
Paussignalen ljöd strax därefter och lagen vandrade in mot omklädningsrummen samtidigt som publiken skyndade till grillen för att stärka sig. Jag stod kvar och kände mig både tom och irriterad, min hustru ville snacka om det stundande prinsessbröllopet på tv men hon märkte raskt att det inte var läge att prata med just mig om sådant. I och för sig kanske jag borde brytt mig mer nu när högste chefens dotter skulle äkta den där glidaren som inte ens vet om han är britt eller amerikan men jag kunde inte uppbåda något som helst intresse för denna tilldragelse. Jag funderade mest över det faktum att matchen blivit tam som en uppstoppad bäver efter en kvart. Domaren hade tydlig visat att han inte tillät vare sig närkamper eller verbala reaktioner och det visade sig såklart såsom utebliven intensitet på planen. Jag kände mig snuvad på konfekten och kan bara ana hur frustrerade spelarna var över den uppkomna situationen.
Många trodde nog att andra halvan bara skulle spelas av men Råå ville visa musklerna och utmana rejält och det gladde undertecknad, efter 54 minuter smäller Faton in 3-2 efter läcker assist från Rulle. Hemmalaget genomförde ett defensivt byte strax därefter och bytte ut utmärkte Inatimi. Råå hade fått nya krafter av målet och tryckte på för kvittering, man skapade ett flertal chanser samtidigt som såväl hemmaspelare och publik blev mer och mer frustrerade.
En äldre gentleman med sliten Borstahusenjacka från 1974 uttryckte sig kärnfullt genom att vråla:
”Amen för helvete pågar! Ni e för fan två man mer, skärp er nu” och det sammanfattar nog känslan hos såväl hemmalaget som publiken med röda sympatier.
Mitt i Råås anstormning för kvittering får BBK en gratischans när bortalaget missar lite i kommunikationen i målområdet. Christian Andersson nyttjar situationen och hugger reptilsnabbt, därmed kommer 4-2 som em blixt från klar himmel och hemmalaget verkar pusta ut. Detta visar sig vara spiken i kistan för Råås ambitioner att få med sig en poäng. Hemmalaget utökar till 5-2, mycket snyggt i minut 80 genom Marcus Hansson på ett distansskott utan chans för Marco Passanante. I den 87:e minuten smäller Måns Sörensen in 6-2 via stolpen och efter 93 minuter blåser Jesper Persson i pipan och förkunnar att hans show är över.
Dagens värsta pajas: Huvuddomaren utan konkurrens.
Dagens näst värsta pajas: den medelålders mannen som ägnade 90 minuter åt att klaga på alla domslut som gick emot BBK och att håna bortalagets spelare genom diverse högljudda kommentarer om deras frisyrer, skor, tröjfärg, sexuella läggning och utseende över lag. Han verkade ha stärkt sig rejält innan matchen och han utmanade ödet rätt rejält kan jag tycka. Så snart slutsignalen ljöd så skyndade han dock mot utgången. Han verkade inte vara så sugen på att prata mode, läggning och tröjfärger face to face om man säger som så.
Startelva BBK:
Jag har gått strikt på matchprogrammets info, maila gärna Mr Dencker om ni vill rätta till något.
Johan Bruer
Filip Welin, Oliver Matanovic, Filip Hansson, Daniel Westerlund
Marcus Hansson, Eric Laurenius, Måns Sörensson, Henrik Persson
Christian Andersson, Inatimi Biotonye
Inbytt: Jens Lindgren + en som inte fanns med i programmet
Startelva Råå:
Marco Passanante
Elias Persson, Viktor Wihlstrand, Jonte Olsson, Niclas Nilssson
Simon Alm, Kim Valfridsson, Daniel Stjernqvist, Rulle Larsson
Faton Trstena, Björn Sjöberg
Inbytta: Mattias Nilsson, Joakim Friedvall
Jag hoppas att höstens match mellan dessa välspelande lag kommer att spelas 11 mot 11, då tror jag att vi får njuta av en riktigt intensiv och spännande match. Jag vill önska hemmalaget grattis till tre stabila poäng och jag lyfter på hatten för Råås glöd och jävlar anamma fram till det olyckliga 4-2 målet.
Jag vet att jag kan uppfattas som en aning subjektiv och lite för ljusblå i min analys. Det är helt ok för min del, jag skriver som jag vill och jag välkomnar givetvis en text från hemmapubliken, varför inte från hillbillyboy som hade så mycket synpunkter på bortalag och domslut? Det hade varit kul att läsa hans syn på de 93 minuter vi skådade idag.
Tack för ordet
Wilas Wihlstrand
