Totalt 4031 personer hade tagit sig till Olympia under onsdagskvällen för att bevittna kvartsfinalen i svenska cupen. Mötet mellan Helsingborgs IF och IFK Göteborg skulle kunna varit en publiksuccé, men det gapade tomt på stora delar av Olympia ikväll – när de båda lagens supportrar genomförde en protestaktion under den första halvleken. ”Nej till publikovänliga avsparkstider” var bara en utav flera banderoller som skymtades från en annars ovanligt tyst och övergiven hemmasektion.
När matchen väl drog igång så var det gästerna som tog kommandot från start. En hög och intensiv press gjorde att man vann mycket boll och lyckades ställa om snabbt och effektivt till anfall. Walid Atta, som var åter i mittförsvaret tillsammans med Peter Larsson fick inte någon av sina bättre matchinledningar. En farlig bakåtnick i eget straffområde höll på att ställa till det redan under de inledande minuterna. Än mindre imponerade blev vi kort därefter, när Atta, (åter igen störd av solen?) agerade ytterst tveksamt i samband med ett inlägg – och bollen studsade perfekt ner till en obevakad Philip Haglund, som tackade – tog emot – och säkert sköt in ledningen till gästerna. Då stod matchuret på fyra minuter. Bara ett par minuter senare var det nära igen när Hysén kom fri mot målvakten, efter Atta misslyckats med att ställa honom offside – men Hansson lyckades avvärja.
När andra halvlek väl drog igång kunde man börja glädjas åt flera saker. Dels en publik som hördes, men desto klart viktigare – att Roar Hansen tycktes ha fått en positiv respons i omklädningsrummet, på hans icke lika positiva omdöme över de första 45 minuterna.
Redan i starten av den andra halvleken börjar man ta över matchen. Gästerna dras ner i defensiven, när hemmalaget börjar vårda boll och öppna ytor för varandra – genom löpningar som hittills varit osynliga. Även om man till en början har svårt att komma till riktigt bra avslut känns det som om man kryper närmare med varje minut som går. Walid Atta som hade en tung inledning har en riktigt bra frispark som John Alvbåge, med vissa svårigheter kan styra undan. Bedoya provar avslut från distans och David Accam som nu kommit igång på allvar – serverar Simovic vid ett par tillfällen, men han får inte riktigt till avsluten idag. Alvaro Santos kom in och ersatte Mattias Lindström i den 71:e minuten – och Rachid Bouaouzan hoppade in med fem minuter kvar till förmån för Bedoya, men gästerna lyckades hålla undan och är nu klara för semifinal i Svenska cupen. För hemmalaget sprack drömmen om Europa ikväll, men frågan är om det egentligen spelar så stor roll – just i år.
För oss som varit med ett tag vet att drömmen om Europa kan vara alldeles underbar.
Vid framgång, en känsla av lycka och eufori som knappt är jämförbar med något annat här i livet. Men dessvärre lika ofta en tuff matchning med en tunn, sliten och redan skadebenägen trupp. Jag minns speciellt en varm junikväll 2009, inför returmötet mot FK Sarajevo. Vad jag inte minns är hur många mittfältare vi hade skadade totalt – men om Erik Sundin, Fredrik Svanbäck och Markus Bergholz alla startade – ja, då kan det inte ha varit bra. Matchen då? Jo, den gick åt h-e efter förlust på straffar.
Men en bra lottning i Europaleague kan såklart generera en hel del intäkter, även om det är långt ifrån någon garanti. Och det är tämligen få skandinaviska klubbar som jublar inför möten mot obskyra lag i fjärran öst – som ingen har hört talas om – och än mindre vill se.
Cupmästare 2014 istället?
Ikväll var vi oförtjänta av en förlust, men kan likväl gratulera blåvitt till avancemanget. Det är viktigt att låta Roar bygga vidare i lugn och ro. Det första spadtaget togs för inte så länge sedan, så det finns ingen anledning att stressa iväg av oro redan nu. Ärligt talat så tycker jag verkligen det ser intressant ut – och väntar med spänning på att se hur långt detta kan leda i höst.
Robert Schuller – Alltid Fullsatts HIF-krönikör skriver om sina upplevelser från sin stol på Östra läktaren på Olympia.
