Säsongen 2014 har startat, SillySeason är över, träningen är igång. För en småklubbsledare som mig själv är det häftigt å va igång. Jag får börja arbeta på planen, jag får instruera spelare, jag får försöka sätta min idé pusselbit för pusselbit. Jag får lära känna nya spelare, jag får bilda mig en uppfattning om hur gruppen fungerar när de nya spelarna ändrar hierarkier från 2013, hur samarbetet påverkas, hur humöret på spelare påverkas. För en sak har jag lärt mig att spelare vill gärna ha förstärkning men inte på sin ”egen” plats. Då blir det genast oroligt. Hur mycket speltid får jag nu? Kommer jag få slå straffar? Kommer jag behöva slita som ett as för å behålla min plats? Å om jag sliter men ändå inte lyckas då är det bortkastad tid….. Tålamodet hos våra yngre spelare är betydligt kortare än när jag själv var 18-19-20…
Mitt sätt att möta denna oro är brutal ärlighet, med glimten i ögat, med lite ironi men ärlighet. Jag hymlar inte med faktumet att vi vill vinna matcher, min uppgift är att spela de spelare jag tror kan vinna matcher å det är 11 spelare som kan starta matchen, jag vill ha 5 avbytare som är en del av laget dock ej från start och det är 22 seriematcher på en säsong. Jag tjatar massor om att vi som A-lag i en förening mäts och bedöms efter hur många matcher vi vinner. Vår omgivning (sponsorer å övriga) tittar inte på träningar, känner inte till hur roligt vi har eller hur många julgranar vi säljer eller hur många spelare som tillsammans dricker en bira på sommarens grillfest. Men självklart ökar sannolikheten till vinster om vi har roligt tillsammans, om vi säljer julgranar tillsammans, att vi grillar tillsammans. Harmoni skapar framgång, det är för mig uppenbart oavsett vilken division vi spelar i. Men vi mäts och bedöms av hur många matcher vi vinner och som tränare får du lämna först om laget torskar för många matcher. Jag gillar ”pressen” och jag accepterar spelreglerna. I Vejby IF vill vi, laget och föreningen, uppåt i seriesystemet and so far so good även om vi vet att resan bara börjat och det kommer komma hinder, besvärliga hinder … Men vi tar dom när vi är där.
Vi börjar lugnt och fint (1:a seriematch 13 april), vi har roligt, vi spelar massor (2-lag, 3-lagsspel) och vi gör det inomhus i Magnarpshallen. Det är ont om konstgräsplaner i ÄngelholmsKommun (där fotboll är bortprioriterat, se A-Lag på Olympia) men vi kommer vara förberedda till den 13 April. Att springa som idioter utan boll i januari är bara bekvämlighet från tränare och att kalla det karaktärsbyggande är så dumt, så jävla dumt. Ta ansvar för att nå samma antal steg på dina spelare i övningar MED bollen… där är utmaningen som tränare.
Jag följer med glädje de lokala lagen. Jag är häftigt nyfiken på om Eskilsminne får ihop det å går upp i Division 1, kommer det komma en ny stjärna ur Högaborgs Guldgruva, kommer Hittarp ta steget upp i Div2, kommer Eket överraska i år igen, kommer Niclas Fischer vinna skytteligan i RååIF, Kommer Rietz spela LinoFotboll i BarcaÖstra, kommer Åstorp hämta kraft å vinna matcher igen, kommer Fredrik Roth göra comeback i Kullavägen, kommer Mörarp lägga ner seniorverksamheten….. Frågorna är många… 2014 har potential att bli hur häftigt som helst!!
Jag ser också framemot AlltidFullsatts utveckling under 2014. Sajten är suverän på den NvSkånska fotbollen, den fyller en funktion som är inte bara underhållande utan även nödvändig för oss som gillar småklubbsfotboll. Tillsammans kan vi bidra med de nödvändiga ekonomiska medlen som krävs för att hålla Sajten levande, låt oss göra det… Tillsammans!!
Avslutningvis: Jag tittar på Handbolls EM å förbluffas över vilka hjältar till idrottsmän som spelar den sporten. Tänk om RIO VM i sommar med Ronaldo, Neymar, Busques, Pepe kunde ta efter Tobias Carlsson, Magnus Jernemyr m.fl… Då hade det blivit årtusendets bästa Fotbolls VM.
// IngemarQ På Twitter @ingemarQ
