Hösten är här och med den kommer regntunga planer, mentalt tuffa träningar, kyla, vind. Spelarna kommer använda mer kläder, det kommer bli skitigare i omklädningsrummet efter match och träning och det kommer självklart ”drabba” materialaren mest av allt.
I Vejby IF har vi en magisk människa, Sven Nilsson, som fixar (skämmer bort) spelare och oss ledare. Han är först på plats, han är sist därifrån, det är alltid ordning och han möter mig alltid med ett leende. Jag är full av beundran för Sven och försöker möta honom på samma positiva sätt som han möter mig. Som ny tränare i en förening vill jag självklart sätta min prägel på omklädningsrummet, jag vill ha rätt antal bollar på träning och match, jag vill ha rätt antal koner och rätt antal färger på västar, jag vill ha plastgubbar, jag vill ha pinnar och utan Sven hade det blivit pannkaka det är jag ganska övertygad om. I Vejby IF tvättas allt på plats, spelarna har sina grejer på sin plats när de kommer till träning, alla spelare har sin egen uppsättning träningskläder som Sven tillhandahåller. Sven kokar dessutom sjukt gott kaffe som vi tränare och spelare njuter av inför varje träning och varje match.
När jag tittar tillbaka finns det en flock sköna människor som arbetat med den, i mina ögon, otacksamma uppgiften. Att vara ansvarig för material som spelare tar för givet ska finnas på plats utan att nödvändigtvis själv ta ansvar för sin egen utrustning. Spelare som förstår att vända strumpor på rätt håll när dom kastar det lite nonchalant i närheten av tvättkorgen kan underlätta för tvättansvarig. Att spelare bara kunde ha en gnutta förståelse för det gigantiska arbete som ligger bakom att kläder finns på plats nästa träning. Vi ledare är generellt dåliga på att ställa krav på de synnerligen bortskämda snorungarna som inte kan hjälpa till med det mest banala, att lägga rätt saker i rätt korg. Att samla in rätt antal bollar som togs ut till träning, att kunna banka av sina skor utanför omklädningsrummet, att någongång erbjuda sig att hjälpa till. (blev fan-ta-maj upprörd när jag tänker på spelares arrogans).
Nåväl….. tänkte nämna ett par sköna lirare som har varit fantastiska på sin uppgift som materialare i klubbar jag varit i både som spelare och ledare.
Arne Björnstedt, legendarisk Materialsheriff i HIF:s omklädningsrum under min tid där. Arne var auktoritär och som yngre spelare gällde det att ha koll och helst inte fråga om för mycket när andra äldre spelare lyssnade för då ”skällde” Arne på dig. Tog man honom ensam och ödmjukt frågade om ett par strumpor var det alltid grym service. Arne körde även handdukar direkt i torktumlarn vilket gav en annorlunda doft när man skulle torka sig efter dusch. Arne tog det till sin uppgift att fostra oss yngre, högljudda spelare och det funkade för mig.
John Larsson (ÄngelholmsFF). John tillbringade häftigt mycket timmar på Ängelholms IP och serverade oss spelare med rubbet. John öste också ut spelare efter träning om det fattades bollar. John var även skön dirigent av segersången i omklädningsrummet (vi kommer ifrån Ängelholm å färgen den e gul).
Janne Björnberg (EskilsminneIF) En allt-i-allo på Harlyckan som fixade i omklädningsrummet, klippte gräs, kritade linjer, kokade kaffe och var packansvarig till våra bortamatcher. Packningsuppgiften var utvecklingsbar då det per garanti var någonting som saknades vid de flesta matcher. Janne löste dock alltid det på plats då han ödmjukt frågade hemmalagets motsvarighet om strumpor, vattenflaskor, koner, västar… En oerhört positiv människa med gigantiskt hjärta som är omöjlig att inte gilla.
Rent generellt är materialaren guld värd, hans ordningssinne är ofta exemplariskt (Janne Björnberg undantagen) och hans nytta är ovärderlig. Som ledare är jag djupt tacksam för all support jag får av dessa människor och som spelare önskar jag att jag tidigare förstått värdet av deras uppoffrande arbete som gav mig en behaglig tillvaro i samband med träning och match. Så alla Materialare i våra idrottsföreningar Sträck på Er, Ni är fantastiska!
Fara-åt-helvete listan ersätts denna veckan av tre saker som har imponerat på mig. Saker som var aningen oväntat men häftigt överraskande i positiv bemärkelse.
• Eskilminne IF cupmatch mot Djurgården. På planen var det en kollektiv försvarsinsats som fick mig att le av beundran. Att Danne Björnberg visade hur bra han kan vara, att Johan Wester var klockren som defensiv innermittfältare och att Rasmus Ewertz kan spela vänsterback även mot bra motstånd. Utanför levererades ett arrangemang som inte var lika förvånande med likväl imponerande. 3011 personer njöt av den häftiga kvällen på Harlyckan.
• Eket som fortsätter att leverera poänggivande matcher och har ett riktigt spännande läge inför de 3 sista omgångarna. Eket i Div3 hade varit oerhört imponerande. Till helgen kommer ett häftigt derby mot ett formstarkt Klippan. Falkens pågar flyger vidare..
• Vejby IF (jag vet jag är sjukt partisk) som fortfarande är obesegrade i Div5. I senaste matchen saknade vi skyttekung Mario Gadza,hans radarpartner Wella Wessman och Målvakt Marcus Forsmark (10 nollor i år) å trots detta levererades en suverän insats som gav 4-0 å 3 viktiga poäng i racet om seriesegern med Linos BarcaÖstra. Häftigt är ordet.
Avslutningsvis ett citat från Bill Shankly, legendarisk Liverpool tränare: ”Har du bollen i motståndarens straffområde, skjut den i mål och så analyserar vi alternativen efteråt”
Ingemar Queckfeldt är tränare i Vejby och tycker till om stort och smått, världsligt och lokalt här på Alltid Fullsatt. På Twitter är han @ingemarQ
