Jag minns mitt första möte med Erik Sundin. Det var på Nyårssaluten för 3,5 år sedan. Han hade precis skrivit på de papper Sten-Inge lagt på bordet. På den mest stockholmska av stockholmska dialekter såg han fram emot sin utmaning: Att konkurrera om en av kantplatserna i Helsingborg som förstås, på alla plan, var nivåer över det Trelleborg han lämnade. Kanske var det den här matchen som gjorde att han hamnade i Helsingborg….
Resten kan ni. Han blev en fruktad djupledslöpande anfallare och gjorde succé med i första hand Rasmus Jönsson – och en stor anledning till HIF:s fem raka titlar. Det ska man inte glömma.
Det är nya tider i HIF. Han hade Conny Karlssons och P-O Ljungs förtroende. Med Åge Hareide och Stefan Schwarz kom två nya anfallare och plötsligt var Sudden femma i ledet.
Jag pratade med Åge i dag. Han hade full förståelse för hans vilja att hitta en klubb där han får sin rättmätiga speltid.
David Accam, Erlend Hanstveit och Erik Edman körde med Schwarz på plan två i dag. Sundin hade kört själv och var med snabba steg på väg från Olympia när jag hann ikapp honom.
Ganska snart förstod jag att han inte skulle åka med till Glasgow och att han också spelat sin sista match. Meningen var att inget skulle komma ut förrän under tisdagen. Jesper Jansson ljög så det stod härliga till när han sa att inget är klart och det en timme senare bekräftades av Suddens agent John Tornberg för Fotbollskanalen.se.
Gustaf Grauers – sportchef i Hammarby – fick äntligen värva sin kompis. Han har försökt ända sedan Erik lämnade Trelleborg.
Trots allt: Både Erik och Hammarby borde naturligtvis spela på en högre nivå än superettan.
Till sist: Det här är inte bara exempel på att HIF kan spela på plast eller att Christoffer Andersson gjort drömmål förr – det är ett typexempel på ett Erik Sundin-mål:
/Dencker
