Min vän, bollplank och kollega Lino Boriero meddelade i veckan att han ska sluta som fotbollstränare och jag tänkte jag skulle skriva ett par rader om mina år med Lino, som lagkamrat, som tränarkollega, som golfpolare. Som jag tidigare nämnt här på bloggen är Lino min fundamentala motsats. Vi har oftast haft samma mål men vi har haft olika syn på vilken väg som är bäst får att nå målet. Jag tror att det lag som släpper in minst mål vinner serien medan Lino menar att det lag som gör flest mål vinner serien, jag menar att samhället borde prioritera individen, Lino menar att Individen borde prioritera samhället, jag tror på skyldigheter, Lino tror på rättigheter. För min del har det varit mycket utvecklande att få ta del av Linos syn på hur man bäst bygger grupper, hur man bäst utvecklar individen, hur man pratar med medmänniskor, hur man förmedlar förståelse för människor som inte tycker precis som du själv, hur man plocka upp och tar tillbaka människor som väljer ”fel”, hur man empatiskt behandlar människor som har det trassligt.
Jag har upplevt vid flertalet tillfällen hur Lino osjälviskt engagerat sig i andra människors sak under åren. Exempelvis var Lino starkt engagerad i att alla spelare i truppen (inte bara ordinarie elvan + avbytare utan hela träningsgruppen som tränat hela året tillsammans) skulle få ta del av bonusen som HIF betalade ut när vi gick upp i Allsvenskan 1992. Som spelarrådsrepresentant i HIF verkade Lino för att de sämsta kontrakten blev bättre, att matchpremier fördelades på fler, att lärlingar fick en större plats i hierarkin. Som yngre spelare i HIF 1989-1993 var klimatet lite annorlunda än idag och då var det tacksamt att lagets största stjärna var på din sida.
Detta var människan Lino Boriero, som medspelare i skarpt läge var tonen lite ”tuffare” och ”juniorjävel”, ”fimp”, ”snorunge” kunde mycket väl förmedlas när en passning inte satt där den skulle eller när jag som ytterback drog ett långt rakt uppspel istället för en kort passning till en mötande Lino eller när jag i kvadraten ”skavde” (läs skruvdobbar på hans porslinsfötter) lite på Lino när han försökte göra tunnel då jävlar fick man en verbal skrapa där man inte var vatten värd. Å hans vilja av att vinna har jag tagit till mig, hans toktjurighet att ingenting är omöjligt, hans mantra att ”om man inte försöker kommer man aldrig lyckas” är för mig självklarheter idag. Som spelare ställde Lino stora krav på sina medspelare och det skapade en miljö där ambitionsnivån ökade, där stoltheten av att prestera blev större och att kvaliteten på laget, klubben och spelet blev bättre. Linos proffessionalism drev HIF till Allsvenskan 1992 och att Helsingborg åter fick ett lag i Allsvenskan efter 24 år å 11 dagars ökenvandring.
2007-2009 körde vi Helsingborg Södra i Div2 tillsammans (Lino, jag & Peter Sandin) och även om vi inte nådde hela vägen till serieseger (2:a alla säsongerna) så var det en jävla rolig och inspirerande tid. Under den perioden tillbringade jag nästan mer tid med Lino än med min familj och hade otaliga diskussioner sena kvällar och nätter gällande träningsupplägg, laguttagningar och spelarrekryteringar och det var en del tillfällen där vi bad varandra fara-åt-helvete men när solen gick upp dagen efter var det lugnt igen, vi ville samma sak, målet var gemensamt.
Vi har även haft golf gemensamt, vi har ungefär likvärdigt spelhandicapp och på golfbanan är Lino en ödmjuk, nästan irriterande jävel, som kan göra Birdie å säga att det var bara tur, som kan slå en perfekt drive och säga:-”jaja den kunde lika gärna hamnat i skogen” och Ni som spelar golf å i synnerhet matchspel vet att det är bara irriterande med sånt snack. Då är det skönare å spela tävlingar tillsammans där Lino pushar, supporterar och visar förståelse när jag slicade och hookade om vartannat. Vår senaste tävling var AlgarveTrophyOpen på Söderåsen GK och där blev vi 3:a på 65netto och vi lyckades vinna en 60grader lobbwedge var….
Efter 2009 har vi mest varit motståndare till varandra, Eskils-Södra 2012 och i år Vejby-Östra och jag har ännu inte förlorat mot honom. Detta faktum kommer jag påminna honom om så länge jag lever såklart och som god empatisk medmänniska gissar jag att han unnar mig detta.
Lino min vän. Jag förmodar att du tänker ta hand om dig själv, att du funderar på vad å när du äter, att du kanske rent av börjar motionera lite och att det inte är slut utan att du bara tar en Time-Out för jag vill väldigt gärna jobba tillsammans med dig igen.
Å jag hoppas innerligt att vi i Vejby håller vårt avstånd ner till ditt Östra så du får gå in i din Time-Out med att vinna kvalet till Div4 för…… Att vinna kval är det roligaste som finns, de e sen gammalt!!!
// IngemarQ På Twitter @ingemarQ
