För ett år sedan var han en junior som inte platsade i division 2, hade dålig attityd och önskades bort från HIF. Nu hyllas Christian Ljungberg som en stortalang och är en startman i ÄFF.
– HIF släppte mig och en månad senare spelade jag i superettan. Det var deras misstag, säger 18-åringen till Alltid Fullsatt.
Christian Ljungberg. Foto: Eric Persson.
I dag, söndag, spelar ÄFF bortamatch mot Assyriska. Ängelholmarna har stigit ur den mörka tunneln med tre raka segrar, en klättring ovanför nedflyttningsstrecket och en mer positiv anda.
En av startspelarna heter Christian Ljungberg, en 18-årig mittfältare som för drygt ett år sedan höll till i HIF:s U17-lag. Mot Assyriska är han högaktuell för att starta sin tionde match (har gjort sex inhopp) i superettan den här säsongen.
Inför matchen hyllas framtidslöftet – som har beskrivits som en av de mest intressanta spelarna i ÄFF någonsin – av tränaren Christian Järdler.
– Christian är i mina ögon en oerhört stor talang, han är djävligt bra för att vara 18 år, säger Järdler och fortsätter:
– Han är fantastiskt jobbig att möta. Han är aggressiv och tuff, stark på huvudet, stark i duellspelet och går in i varje duell med hundra procent. Och han har en egenskap som jag värderar högt: Han försöker alltid spela bollen framåt. Det är en effektiv och skicklig spelare.
När Ljungberg får höra sin tränares ord ler han lite lätt.
– Det är otroligt kul att höra, speciellt eftersom han har varit professionell fotbollsspelare själv och kan fotboll och vet vad han säger. Man får ta till sig det, lyssna på honom och jobba ännu hårdare, säger han.
Men så har vi det här med Ljungbergs väg mot superettanscenen.
Fjolårets vårsäsong var tung. Efter sju år i HIF:s ungdomsled fick han ingen plats i HIF Akademi och division 2 (satt på bänken vid ett tillfälle) och fick nöja sig med spel i klubbens U17-lag.
Christian Ljungberg i HIF-tröjan. Foto: HIF.
Då tröttnade Ljungberg.
– Man såg spelare som satt på bänken och fick göra inhopp i division 2 hos Akademin, men jag fick inte det själv. Så jag började fråga tränaren vad jag gjorde för fel.
– Min attityd blev sämre, för jag kände att jag hade mycket mer att ge än att spela i U17. Sen tog HIF steget att släppa mig. De ville inte ha kvar mig.
Betedde du dig illa?
– Min tränare tyckte att jag hade dålig inställning till träningar och matcher. Det hade jag kanske för att jag visste att spelare som jag tycker att jag är bättre än fick chansen i division 2. Jag började fråga vad jag gjorde för fel, men fick aldrig något riktigt svar. Det var inte ens kul att komma till träningarna och han informerade aldrig mig om vad jag skulle göra. Det blev bara fel och sen kallade han helt plötsligt mig och min pappa till ett möte och sa: ”Jag tycker att det är bättre att du lämnar klubben”.
Hur kändes det?
– Just vid det tillfället var det jäkligt jobbigt. Jag hade ändå spelat i HIF i sju år och alla mina kompisar gick på Filbornaskolan.
Detta hände förra sommaren. Efter mötet med U17-tränaren Alexander Tengryd började Ljungberg provträna med Landskrona BoIS U17-lag. När det inte ingav rätt magkänsla ringde han Christian Järdler, som då var tränare för ÄFF:s U19-lag.
Järdler minns att han efter bara någon träning fastnade för Ljungberg.
– Jag tänkte direkt: ”Honom måste vi ha in”, säger Järdler.
– När jag hade haft honom i träning i två dagar sa jag till A-lagstränarna att han nog behövde träna med dem.
Ljungberg anslöt till ÄFF:s U19-trupp och hann med två U19-matcher innan en internmatch mot A-laget väntade.
Då vände allt.
– Det gick riktigt bra och då såg ”Jocke” (Joakim Persson, ÄFF:s dåvarande A-lagstränare) mig, säger Ljungberg.
Strax därpå fick den då 17-årige påläggskalven helt plötsligt spela en halvlek – och göra en assist – för ÄFF:s A-lag i Svenska cupen. Sen fick han göra ett inhopp i superettan mot Gif Sundsvall.
– Då sa ”Jocke” till mig att jag inte skulle spela i U19 längre. Sen fick jag chansen här, säger han och fortsätter:
– Det gick rätt fort. Jag fick en känsla av… inte att HIF gjort fel – men att det är här jag ska vara, att jag ska spela på den här nivån. Det var en otrolig glädje.
Det blev sammanlagt fyra superettanframträdanden i fjol och efter säsongen belönades Ljungberg med en plats på P97-landslagets läger på Bosön.
I år har han blommat ut till en startspelare och petat mer namnkunniga pjäser som Sebastian Carlsen och Johan Eiswohld.
Men tro inte att succén stiger honom åt huvudet.
– Om jag inte får spela så är det bara att pusha på laget från bänken och så får man kanske ett inhopp. Jag tänker på lagets bästa, säger han.
Till sist kommer frågan: Är Christian Ljungberg arg på HIF?
– HIF utvecklade mig otroligt mycket som fotbollsspelare, det jag fick tillbaka var när de såg att jag fick spela i superettan – då kände jag att de får se vad de gjorde av med. De släppte mig och en månad senare spelade jag i superettan. Det var deras misstag.
– Men jag känner inget mot dem, de utvecklar spelare på ett bra sätt och vad som händer sen är upp till dem. Jag trivs bara fantastiskt bra i Ängelholm nu, säger Ljungberg.
Eric Persson
[email protected]
