Mikael Dahlberg var inställd på premiären mot sitt gamla lag Gefle. Så blir det inte. Arkivfoto: Viktor Malmberg
Det skulle bli en premiär och ett avstamp mot en skadefri säsong. Men anfallaren Mikael Dahlberg missar premiären. ”Typiskt och tråkigt”, säger han.
”Jag kan ofta vara bra en eller två gånger, men skulle jag spela kontinuerligt fyra-fem gånger så vet jag att kan vara skräp. Det är ingen stabiliteten”.
Nej, Mikael Dahlberg pratar inte om sin fotboll utan om tennisen som upptog en stor del av den norrländska ungdomen.
– Jag spelade i Umeå Tennisklubb i fyra-fem år.
Vann du något?
– Norrlandsmästerskapen vann jag. Men det var inte så många som spelade heller, säger han och skrattar.
– Nä, men man mötte alltid samma spelare och så åkte man till Piteå, Luleå, Umeå, Kramfors och Sundsvall. Jag slutade när jag var 14 år när man många slutar och man måste välja som jag gjorde. Jag hade alltid spelat fotboll och det var det jag var bäst på och tyckte var roligast.
Den 192 centimeter långe anfallaren fyllde 31 år tidigare den här månaden. Fotbollskarriären tog fart tidigt. Han började spela i Mariehem Sportklubb som är ett lag i en stadsdel i Umeå.
– Det är ungefär som Högaborg här, det är en av de största ungdomsföreningarna. Jag var hemma över julen och hälsade på.
Efter Marieholm gick han till Holmsund och snart Umeå FC. Där blev det tre säsonger liksom i GIF Sundsvall som han hamnade i sen. De kommande sju säsongerna spelade han i Djurgården och Gefle innan han fick kontrakt med Apollon Smyrni i Grekland 2013.
Mikael Dahlberg har trivts bra i alla städer han bott i. Här möter han sitt gamla lag Djurgårdens IF.
Under 2014 hamnade han i Helsingborg har på 1,5 år spelat nära 30 matcher. Efter ryggskadan i fjol är han ute efter revansch i år. Men i genrepet mot Trelleborg i lördags var han inte ombytt.
Skadan – en bristning i vänster lår – var framme på tisdagsträningen.
– Det drog till i min baksida i slutet av träningen. Vi kollade upp det och de konstaterade att det är en bristning. Jag har lite dålig koll på det, men det var ingen jättestor bristning om än tydlig. Några veckor är det sagt, men det är lite luddigt så vi får se. Jag joggade i alla fall för första gången igår och då var det rätt lugnt. Det finns många olika växlar på jogging och detta var den lättaste. Men det var ändå skönt att komma ut igen. När det hände kändes det riktigt surt.
Det är faktiskt tio år (2006) sedan Dahlberg hade problem med baksidorna.
– Varför det hände nu vet jag faktiskt inte, men kanske har det med att jag varit lite efter med träningen efter att ha varit borta mycket förra året. Men under försäsongen har jag och det medicinska teamet varit väldigt noga med att inte stressa tillbaka. Vi har hållit igen bra och när jag hade en känning i framsidan av låret så höll vi några dagar. Vi har varit sparsamma med sikte på att jag skulle vara hundra procent till premiären. Därför var det typiskt och tråkigt.
Ryggen då?
– Den har varit bra det senaste halvåret. Det känns stabilt och jag gör allt jag vill göra ur den aspekten. Det är det viktigaste. Jag har sedan förra säsongen jobbat med att få ryggen stabil igen med bålövningar och småmusklerna i ryggen och det har känts bra.
Mikael Dahlberg tycker att konkurrensen är bra i HIF där alla har sina speciella egenskaper. Foto: Viktor Malmberg
Anfallaren körde för fullt under hela januari men i samband med träningslägret till Spanien var han borta från matcherna även om han kunde träna.
– Efter det tränade jag för fullt i fyra veckor innan skadan kom förra tisdagen. Formen var bra fram till dess tycker jag.
Var du inställd på att spela premiären?
– Ja, absolut. Det har känts allt bättre och när vi spelade elva mot elva på träningen kändes det bra. När jag gjorde första matchen mot Elfsborg för en tid sedan så kändes det också bra den knappa halvtimmen jag spelade.
Jordan Larsson, Linus Hallenius, Matthew Rusike, Mikael Dahlberg och Anton Kinnander är anfallsalternativen i HIF våren 2016.
– Det känns som att vi har bra konkurrens. Både Linus och Matthew är rätt riviga och går mycket i djupled. Jordan är också duktig i djupled och droppar ur lite mer. Han är kanske även involverad i uppbyggnadsspelet ibland och flyter omkring lite mer. Anton har varit här i många år och kan göra mycket mål när han får det att funka. Det som känns som vi har gemensamt är att vi jobbar hårt och det är något som finns genom hela laget. Det är sällan som det tullas på något i arbetet.
Den goda sammanhållningen är något flera spelare och ledare återkommit till under försäsongen. Men kan det också bli för bra? Hur tar spelarna sinsemellan kritik och hur hårda krav ställer man på varandra?
– Det är egentligen bara positivt att gruppen trivs och fungerar, men det ska också finnas en ”edge” när vi tränar, att alltid vilja vinna och att vi vågar träna tufft ibland. Man får lov att smälla på och det är det som är skönt, att det är friktionsfritt utanför plan och att det kan vara tufft på plan. Det måste gå att ställa om.
Robin Simovic har lämnat och nu är Dahlberg kanske den enda renodlade targetanfallaren. Något speciellt snack med coach Henrik Larsson har han dock inte haft om sin roll i år.
– Det har inte varit något speciellt, för jag har vetat vad jag är bra på och vad de andra är bra på. Vi har inte snackat specifikt om vad jag ska göra varje gång. Men det blir naturligt för det är så jag spelar. Jag tror att han vet om vilka alternativ han har och hur han kan kombinera det och för att få effekt. Han har alltså inte gått in och coachat mig speciellt utan det får han naturligt av mig för det är så jag spelar och det vet han om.
Mikael Dahlberg är HIF-are den här säsongen ut. Så står det i avtalet. Så mycket längre fram tittar han inte.
– Det känsla jag fått efter fjolårets problem med ryggen är att jag tycker det är lika roligt nu som när jag var 18 år. Det är sjukt roligt med fotboll och det är nästan ännu mer än när jag kom hit. Nr man har den känslan vill man bara fortsätta lira. Kan jag bara vara noggrann och ta hand om kroppen har jag nog många år kvar. Jag vill komma tillbaka nu, i form, och visa vad jag går för.
Vi kommer in på privatlivet. Förlovningsringen sitter stadigt men när frågan om giftermål kommer på tal blir svaret:
– Det är inget som är planerat. Jag är lite öm på revbenet här efter alla armbågar från sambon ha ha.
Paret trivs bra i Helsingborg men har inte spikat var bopålarna slås ner för framtiden.
– Vi har inte spikat något så under eller efter karriären, för jag har märkt att vi trivts rätt bra var vi än varit. De här 1,5 åren har vi trivts skitbra i Helsingborg.
Torbjörn Dencker
[email protected]
