I den tredje delen i serien ”Unga målvakter” i nordvästra Skåne möter Ludvig Rhodin 18-årige Johan David.
Johan berätta för oss vem du är! 
– Jag heter Johan David, är 18 år och går 3:e året med idrottsinriktning på Filborna gymnasium. När det inte är fotboll så tränar jag gärna extra, försöker hinna med skolan och hänger med kompisar.
Var startade du din karriär och ville du bli en ny Zlatan eller vad var dina drömmar?
– Jag startade min fotbollskarriär i Råå IF vid 4-års ålder och enligt säkra källor var jag en målfarlig mittfältare. Min största dröm var att bli som riktiga Ronaldo, men så blev det inte. Vid 13-14-års ålder tog jag steget in i buren då jag egentligen bara skulle vikariera för dagen då vår målvakt var sjuk. Det var startskottet för min målvakts karriär. När jag kom till Högaborg var jag inte så långt kommen i min utveckling. Av fem målvakter var jag bland de sämre men det hindrade mig inte från att fortsätta träna stenhårt. Det har gett resultat då jag idag har tagit mig hela vägen upp till A-laget och gått förbi alla andra målvakter som var bättre då. Ett av de värsta träningspassen jag haft i mitt liv var mitt första fys pass med Tony Gustavsson i Pålsjö skog. Då låg jag 20 minuter efter alla. Men det var den hårda träning som nu gett resultat och det som tagit mig dit jag är just idag.
Känner du idag att du kunde gjort något annorlunda i klubbval eller liknande?
– Om jag kunde spola tillbaka bandet några år skulle jag vetat exakt vad jag borde gjort för att kanske vara några steg längre fram i fotbollskarriären. Men det som hänt har hänt. Det är liksom bara att jobba på utifrån dagens situation. Ett val jag funderat över är att man kanske borde gått in till HIF som 10-11 åring för att få bra träning redan då. Annars har Högaborg verkligen varit de bästa för mig. Här har jag verkligen utvecklats även om det kanske inte är dem bästa förutsättningarna för en målvakt jämfört med andra klubbar som ex. HIF som har målvakts tränare i varje ålders klass. Men med hjälp av tränare o spelare har jag lyckats få en väldigt bra utveckling.
Vem eller vilka har betytt mest för din karriär? Vad gjorde han för speciellt för att utveckla dig?
– Den som betytt mest för min karriär måste vara Stefan Wigström som var tränare för p93-laget i Högaborg som flyttade upp mig tidigt och ville satsa på mig. Jag ska heller inte glömma Mats Nilsson som var min målvaktstränare under denna tid. Stefan o Mats trodde mycket på mig och gav mig förtroende som jag sent kommer glömma. De målvakts tränare jag lärt mig som mest av är Niclas Rhodin och Rodrigo Reynoso. Det är två väldigt härliga personer som verkligen vet vad de pratar om. De kan verkligen sin sak och är fruktansvärt bra på det, är man smart så tar man varje chans man får att träna med någon av dem. Ett tips av dom är guld värt.
Varför skulle en attraktiv klubb i dagsläget vilja ha dig – och vilken styrka som du har skulle en klubb vilja ha?
– Jag är en modern målvakt som gillar spelet med fötterna, jag är har en hård och tuff målvaktsstil och är helt orädd. Allt som kommer i vägen ska bort. Jag är bra på att kommunicera med min backlinje, duktig i luftspelet, och bra i man-man-spelet. Kan även nypa en straff lite då och då.
Alla har haft någon svacka, vilken är din?
– Min svacka kom förra säsongen efter att ha gjort debut i A-laget borta mot Halmia och presterat bra. Det kändes tungt att inte få spela matchen som kom där efter, extra jobbigt var att det blev tunt med matcher då Högaborg lagt ner sitt B-lag. Men som sagt jag är en ung målvakt och framför mig har jag haft en annan duktig målvakt vid namn Jesper Birkfelt som jag även där lärt mig en del av. Men den svackan har idag gjort mig mentalt starkare, det gäller att se det från den positiva sidan och jobba vidare.
Vad tror du krävs för att ta nästa steg, för att spela i en högre division, eller ta plats i ett A-lag?
– För att ta nästa steg inom min karriär gäller det att fortsätta jobba hårt o träna vidare. En viktig del är att jag får jobba mycket med målvaktsträning för att få det lilla extra en målvakt inte får i match och spel träning. Jag måste även få spela mycket matcher.
Jag vet att du har en del minnen. Kan du bjuda oss på något speciellt?
– Kvalet till Juniorallsvenskan 2011 är ett starkt minne. Vi mötte Lödde, som var ett år äldre än oss, matchen gick till straffar och jag klev fram och räddade 4stycken. Även Eskilscupen 2010 där vi var obesegrade genom hela turneringen och jag släppte in ett mål under hela turneringen. Och så måste a-lagsdebuten också vara med då jag vid sista spark räddar ett friläge mot Halmia och matchen slutar 1-1.
Till slut vill jag höra med dig hur mycket arbete du är beredd att lägga ner för att gå så långt som möjligt?
– Som du säger så visst vill jag gå så långt som möjligt men man måste ändå kunna vara realistiskt och mitt mål är att kunna leva bra på fotbollen. Jag är beredd på att lägga ner allt som krävs för det.
Till sist kan vi avslöja för alla läsare att du för två veckor sen var och provspelade med superettanklubben Assyriska. Hur var det?
– Jag kom hem från Stockholm på måndagskvällen, då jag varit uppe i Södertälje och tränat med Assyriska FF hela veckan. Jag själv är assyrier och det var så klart extra skoj att få träna med just Assyriska. Det märktes att det var en superettan klubb man tränade med. Det var professionellt och dem var nöjda med det dem såg. Dem ville ha kvar mig veckan efter också men jag var tvungen att komma hem då jag inte kunde missa en vecka till i skolan.
Läs tidigare delar:
* Anton Olsson
* Omar Jusupovic
Ludvig Rhodin
[email protected]
