Tre matcher på en vecka, tre matcher mot lag i vår division, vilket gör matcherna lite extra viktiga. Eftersom vinner vi mot de i vår division kan inte det laget vinna i den omgången vilket gör de tre poängen extra viktiga. Totalt av nio poäng kammade vi hem sex.
I mitt förra blogginlägg beskrev jag hur vi började dessa tre matcher med en imponerande laginsats mot rivalen från Washington DC, och en stämningshöjande 2-0 vinst togs med hem.
Mitt i veckan-matchen mot topplaget Kansas City blev återigen ett ställningskrig. Två bra lag som bör vara med i toppen. På något sätt tog vi ut varandra. Det blev mycket kamp och mycket presspel vilket underminerade finliret. Kansas gör 1-0 efter ca 15 minuter på en hörna. Därefter får vi börja jaga och kommer till en hel del bra avslutningslägen men det fortsätter att grina illa och lägen som vi satte förra året går inte in i år. Vi letar efter flytet att spela bra i en hel match och förvalta de chanser som vi skapar. Kansas vinner matchen med 1-0.
Förlusten skapar extra tyngd och vikt till att vinna nästa match mot förmodade botten/mittlaget New England.
Från Kansas matchen får vi klara oss utan Juninho som i slutet skjuter bollen i huvudet på Kansas citys danske målvakt efter avblåsning. Samt min mittbackskollega Olave som i mitten av första halvlek fick utgå pga krångel med sitt ena knä.
Tre matcher på en vecka är väldigt slitet. Men matchen börjar i ett rasande tempo där vi tar tag i taktpinnen och gör lite som vi vill. I den 4:e minuten gör Dax Mccarthy 1-0 med ett vackert skott utanför straffområde som placerar sig in i målvaktens vänstra stolprot. 1-1 följs dock upp bara ett par minuter senare, en frispark som en av våra spelare oturligt nickar i eget mål. En tung smäll efter den lysande inlednignen. Men efter en tung smäll är det bara att fortsätta mata på så länge man tror på det man gör. Och i den 8e minuten lyckas vi göra 2-1 genom Fabian Espinola. Resten av halvleken spelar vi en kontrollerad fotboll och är det bättre laget utan att kunna göra ytterligare ett mål och avgöra matchen.
Den andra halvleken misslyckas vi fullständigt med vårt eget offensiva spel. Varenda gång vi får tag i bollen verkar den glödhet vilket är till följd av dålig rörelse och spelare som inte är på plats i sina positioner och kan hålla upp motståndarnas lag så att vi kan få andas och vila med boll. Vi trycks längre och längre ner i banan och spelar ett form av skuggspel med block-försvar och block-mittfältsspel defensivt. Dock reder vi alla deras chanser på ett eller annat sätt och kan avgöra matchen i den 82:e minuten genom Henry vilket följs upp med 4-1 av Jonathan Steel innan slutsignalen ljuder.
En tuff vecka där jag satte som mål med sju poäng och vi var väldigt nära att skrapa ihop sju poäng men föll på målsnöret mot Kansas City och det hela renderar i sex poäng.
Positivt: två insläppta mål. Vi har börjat få ihop försvarsarbetet. Inte bara i backlinjen där många oftast tittar på försvarsarbetet, utan över hela banan. Backlinje och mittfält jobbar tight och synkroniserat tillsammans, vilket gör att vi är svåra att göra mål på. Mer positivt från dessa matcher är att vi kan spela på olika sätt och med olika spelare på olika positioner. För mig som mittback blir det ett mer rörligt offensivt spel med en spelare som Heath Pearce bredvid mig. Vi spelar mer ut från backlinjen och kan på så sätt skapa mer bakifrån med en högre grad av bollsäkerhet. Med Olave får vi ett annat spel offensivt, dels är han en jätte på fasta situationer och defensivt oerhört stark i duellspelet.
Dax Mcarthy har växt ut till en av de viktigaste spelarna i vårt lag. Dels gör han mål, dels rensar han upp framför backlinjen. Jürgen Klinsmann, Amerikanska förbundskaptenen borde verkligen ha med honom i diskussionerna till nästa landslagssamling.
Frågor: på vilket sätt ska Juninho användas? Hur ska hans offensiva kvaliteer komma till sin rätt utan att infektera för mycket på vårt defensiva spel? Vart på plan kommer Tim Cahill till sin rätt? Jag anser hans bästa position är i anfallet. Hans löpvilja och presspel hjälper oss defensivt och skapar hål offensivt. Men om han ska spela i en av två anfallsroller, hur ska Espinola och Henry då användas?
Nästa match är borta mot Toronto på lördag. Efter veckans tre matcher har vi fått två dagar ledigt vilket har varit väldigt skönt och kroppen kan återgå till sin vanliga form och framförallt så har huvudet kunnat få en paus från all den intensitet som kretsar runt matcherna. Skavanker kommer man alltid få leva med som aktiv fotbollsspelare. Det viktigaste är att skavanker inte inverkar på helheten och att man kan känna sig fräsch i kroppen och mentalt.
HIF har likt oss kunnat skrapa ihop sex poäng på tre matcher. Om jag hade tippat poängtappet, hade det inte varit mot Mjällby. Men oerhört starkt att på bortaplan och på plast kunna knipa sex poäng. Två riktiga lagsegrar, där kollektivet stått som segrare. Med ett starkt kollektiv tycker jag mig ha sett att vissa spelare höjt sig. Bl.a. har May börjat komma igång på allvar. Han har ett fantastiskt löpsteg även med boll och lyckas snabbt sätta press på motståndarna. Simovic känns mer involverad i spelet och närmre straffområdet. Två mål måste kännas skönt för en blivande allsvensk skyttekung. På tal om skyttekung, vad går Mattias Lindström på för någon rolig medicin. Han hugger på varenda retur och verkar ha hittat den beryktade måltjuvens näsa. Något undertecknad verkligen unnar denna rutinerade man. Christoffer Anderssons utmärkta försvars- och positionsspel är riktigt bra. Pär Hansson som är en klippa med fötterna, kanske också skulle dribbla, jag hoppas på fler skottfinter från Hanssons fötter och inte bara de vanliga sköna flickarna över en framrusande anfallare.
Peter Larsson, hur tänker du?
Loret Sadiku bäst som mittback?
Walid Atta, skadorna måste stå dig upp i halsen?!
Ardian Gashi, som jag hyllat tidigare, får en klapp igen. I en lite mer bakåt skymd roll har han kunnat samla med sig ytterligare sex poäng efter sitt virus(?).
Juventus, Manchester United, Barcelona, Bayern München, Paris, Celtic… listan börjar mer och mer bli klar vart ligatitlarna hamnar säsongen 2012/2013. Många favoriter håller för trycket år efter år. Hade varit intressant om någon med insikt skulle kunna dra paralleller mellan klubbarna och vad som varit framgångsfaktorerna. Givetvis pengar, men på något sätt måste pengarna satsas på rätt sätt även om jag förmodar att klubbarna också har gått på en hel del misstag.
Falkenberg med Hans Eklund i förarsätet har fått en kanon start på hans äventyr som huvudtränare igen. Hoppas det fortsätter så.
Jag som är med i Coachen här på alltidfullsatt, skulle kanske byta till mig Lindström. Hans målsucce hoppas vi fortsätter
New York Rangers krossade New Jersey Devils slutspelsdrömmar i derbyt häromdagen. Finalisterna från fjorårssäsongen är därmed ute redan innan det roliga börjat ta fart. För Rangers del ligger de fortfarande runt strecket och krigar med ett par omgångar kvar men med ett par poäng tillgodo. New York Islanders är den stora överraskningen och bästa lag i området vilket vad jag fått berättat för mig inte hänt på väldigt länge. Om det finns några NHL intresserade så kan jag rekommendera aftonbladets bloggare Per Bjurman. Bra läsning framförallt inför och under New York Rangers matcher.
Våren eller sommaren trodde jag skulle ha kommit för en vecka sedan. Men vädergudarna vill inte riktigt släppa taget om blåsten och kylan. Toronto som vi ska möta till helgen hade minus grader och snö i luften i helgen. Här i NY/NJ är det väldigt växlande, ena dagen 15 grader sol och nästa 7-8 grader snålblåst.
Har haft fint familjebesök förra veckan, min mamma med särbo var här. Vi gjorde bl.a. ett besök ner till Batteri Park som ligger på södra spetsen av Manhattan, där stormen Sandy slog till som hårdast. Än idag finns där nere avspärrade områden och den vackra parken håller fortfarande på att restaureras upp. För er som har möjlighet att komma till NY för besök kan jag starkt rekommendera nedre Manhattan utmed kusten. Där finns väldigt vackra promenadstråk, på båda sidorna ön.
En katastrof som har satt klorna i Amerikanarna den gångna veckan har varit dramat i Boston. Jag kommer aldrig förstå det hat som vissa människor måste bära inom sig för att i detta fall skada oskyldiga maraton åskådare. Under våra två efterföljande matcher, har vi haft svarta band på armen. Just laget New England kommer från Bostons närområde.
Ett annat hot som är uppe för diskussion är Nord Korea. Vad är det egentligen som sker? En relativt ny ledare som vill visa sin makt och framförallt få militären med sig men så klart även folket? Eller har USA med flera retat upp Nord Koreanerna så pass mycket att det ligger ett verkligt krig inom snar framtid?
/Markus Holgersson
