Efter en tuff och intensiv vecka med tre träningspass med mitt nuvarande lag, LdB FC, är veckans helg väldigt skön.
Har startat upp klubbytet ordentligt från Stattena och nu börjat träna med mitt lag fullt ut. Har innan den här veckan tränat lite då och då men eftersom det funnits massor med andra fotbollsuppdrag som kommit i vägen har man inte fått någon ordentlig träningsvecka med klubblaget.
Det känns konstig att säga mitt lag, för det känns inte som det än. Observera än! Allt går 10x snabbare och det är inte längre felpassningar hit och dit. Striktheten är stenhård och rätt ska vara rätt. Vilket jag älskar! Jag älskar när man vet att tränaren brinner för det han gör och jag älskar när man har profiler, som man har som förebilder, som lagkamrater på träningarna. Det känns helt otroligt, dock även läskigt! När man på slutet av träningen ska köra spel får man ofta höra att det viktigaste är att man håller igång snacket. Hur fan ska jag styra spelare som har enormt mycket mer fotbollskunskap än vad jag har? Hur ska jag styra tex. Amanda Ilestedt som fått chansen som ung lovande mittback i a-landslaget? Eller hur ska jag instruera Anja Mittag, fotbollsspelaren som vann ”årets forward” i den svenska fotbollsgalan?
Sådana tankar gör mig helt förvirrad. Men kan inte ljuga genom att säga att dem inte kommer ofta de tankarna.
Som tur är de flesta i laget enormt hjälpsamma och hjälper lilla Zecira i mål som spelar i ”bara” F-96 landslaget. Det är man även otroligt tacksam över. Att man har hamnat i ett lag som beter sig som ett lag, ett lag där man hjälper varandra och ger den andra råd.
I slutändan handlar det om att ha kul och utvecklas på plan och efter tre träningar med ett topplag har jag redan tagit ett stort kliv mot mina kommande mål. Jag ska dit.
/ZeciraMusovic
Zecira Musovic bloggar här på Alltid Fullsatt. Landslagsmålvakten har tagit steget från Stattena till LdB Malmö inför nästa säsong.
