Alltid Fullsatt

  • Bloggar
    • Torbjörn Dencker
    • Hasse Eklund
    • Markus Holgersson
    • Otto Martler
    • Niklas Hermansson
    • Ingemar Queckfeldt
    • Stuart Baxter
    • Jesper Johansson
    • Dennis Persson
    • Emma Ernst
    • Eric Persson
    • Fredrik Ymer
    • Lana & Linnea
  • Nyheter
  • TV
  • Dagens matcher
  • Res & tabeller
  • Om sajten
    • Länkar
    • Sponsorer
    • Kontakt
    • Tipsa oss
Meny
  • Bloggar
    • Torbjörn Dencker
    • Hasse Eklund
    • Markus Holgersson
    • Otto Martler
    • Niklas Hermansson
    • Ingemar Queckfeldt
    • Stuart Baxter
    • Jesper Johansson
    • Dennis Persson
    • Emma Ernst
    • Eric Persson
    • Fredrik Ymer
    • Lana & Linnea
  • Nyheter
  • TV
  • Dagens matcher
  • Res & tabeller
  • Om sajten
    • Länkar
    • Sponsorer
    • Kontakt
    • Tipsa oss
Home Ingemar Queckfeldt

Queckfeldt: Sparka tränaren – självklar konsekvens?

Torbjörn Dencker by Torbjörn Dencker
18 januari, 2020
in Ingemar Queckfeldt, Nyheter
0
Share on FacebookShare on Twitter

Som förmodligen alla nu vet är första tränaren entledigad, befriad från sin uppgift i den NordvästSkånska fotbollen. Eskilsminne IF valde att byta spår på sitt ledarskap efter en synnerligen skral poängutdelning efter 8-9 omgångar av vårsäsongen. Vad blir då effekterna av ett tränarebyte i förtid, hur mår man som tränare när man inte längre är önskvärd, hur förändras det dagliga livet med rutiner som från en dag till en annan förändras radikalt. På amatörnivå precis som på proffsnivå tillbringar man naturligtvis mycket tid med människor (spelare, ledare) som man plötsligt inte träffar längre. Man kan kanske tänka att det är gött att få betald fritid, klubben ersätter naturligtvis tränaren ekonomisk för kontraktets värde, men som tränare älskar man att vara på plan, man älskar anspänningen vid match, man gillar att vobbla startelvor fram å tillbaka, planera träningar som ger effekt osv… Det minsta man vill vara är att vara ”ledig”.

Jag kommer ihåg känslan i oktober 2009 när jag blev kallad till ett lunchmöte med Anders Swiss Svensson i Södra, jag hade ett år kvar på mitt avtal som tränare tillsammans med Lino Boriero, och jag hade ingen tanke på att jag skulle sluta. Vi hade blivit 2:a i div 2 tre år i rad, vår målsättning var att vinna, och jag bar redan på tankar om hur vi skulle göra det bättre, vilka spelare vi skulle förstärka med, vilka förändringar i träningsupplägg vi skulle göra för att få ut bättre effekt i vår trupp osv…

Vi småsnackar lite (Swiss var skicklig på småsnack) å när Wallenbergaren kom in på bordet släpper han bomben, Du är inte längre önskvärd hos oss, vi tycker du är oduglig å vi vill inte ha dig längre, du är värdelös, du e kass, du kan fara åt helvete å vi skiter i vad du nu känner å vi skiter i vad du kommer göra.

Självklart uttryckte Swiss inte sig så, han pratade om förändringar, han använde uttryck som Gått i stå, klubben måste se till helheten men jag hörde annat och kände mig usel. Jag var på väg å fråga Varför men hejdade mig för det är, där å då, helt jävla ointressant, senare är det oerhört viktigt för att kunna utvecklas som ledare, men där å då var det för mig ointressant. Jag ville initialt be honom fara åt helvete, jag kände ilska, jag kände mig förödmjukad. Vi käkade lunchen, gjorde upp dealen på avtalet, tog i hand å när jag satte mig i bilen å skulle köra till jobbet igen kände jag ångest.

Veckan därpå åkte jag till träning å träffade spelarna som jag tillbringat fyra-fem kvällar i veckan med de senaste tre åren och försökte på ett värdigt sätt meddela att jag inte skulle vara kvar, jag förväntade mig ingen reaktion egentligen men jag kommer ihåg att gruppen var professionell och tackade för denna tiden å önskade mig lycka till. Å då var frågan: Va fan ska jag göra nu?

Som tränare på amatörnivå (div 2 å neråt) är det ett uppdrag som man gör helt frivilligt och med glädje, oftast ekonomiskt ersatt men inte i närheten av att täcka den tiden man lägger ner. Många av oss gör det inte för att bli proffstränare utan vi gör det för att vi tycker fotboll är så förbannat roligt.

För egen del gillar jag att driva träningar på plan, att känna den kittlande känslan man kan få  av matchtillfället, att sitta med ambitioner och förhoppningar i januari som man driver mot under säsongen, att driva spelare att ge sitt yttersta, att se spelare utvecklas å bli bättre. Att vara en del omklädningsrumsjargongen även efter man själv slutat spela, att känna glädje av vinster och känna sorg å irritation efter förluster.

Finns även andra sidor, roliga sidor som alla nya människor man lär känna som tränare, idellt arbetande styrelsefolk, övriga ledare i klubben, spelare i åldrar 16-40 år, människor som är stolta över sin förening och som ger dig som tränare förtroendet att driva seniorlaget på bästa sätt. Människor som ställer upp för dig för att göra det allra bästa av deras hobby. Under mina år som tränare har jag fått polare för livet å det är en jävla häftig känsla. Alla gillar inte dig dock, vissa spelare måste du som tränare peta från startelvan, vissa spelare måste man vara tydlig mot för att de ska följa de regler som klubben gett dig mandat att driva, vissa spelare måste du be spela någon annanstans då det inte finns plats osv.. men förhoppningen är att du får fler vänner än ovänner och det är definitivt min erfarenhet.

Som tränare, oavsett nivå, vet man spelreglerna, man vet att fotboll är resultatorienterat, man vet att resultaten styr och det är inget konstigt med det men förändringen kan vara radikal ändå, den kan vara smärtsam och obehaglig. Att inte längre få förtroendet att utföra det man älskar kan vara tufft oavsett idrott eller annat i livet såklart.

Jag hävdar att alla föreningar ska göra det som man anser vara bäst för föreningen, ingen individ är större är klubben, men man ska ha respekt för att det finns en människa i tränarrollen som förmodligen älskar att göra det han gör dvs träna fotbollslag.

I Eskilsminnes fall kan jag bara hoppas att den sportsliga effekten blir positiv och att det blir som föreningen önskar och gällande Pavlos, utan att känna honom, så kan jag hoppas att han får ett nytt uppdrag där han får göra det han förmodligen älskar dvs träna fotbollslag.

Min traditionella ”Far-åt-Helvete” lista utgår denna veckan då det visar sig att jag inte har något uppslag, finns ta-maj-fan ingenting som stör mig tillräckligt (idrottsrelaterat) för att platsa på listan.

// IngemarQ                                        På Twitter @ingemarQ

Tags: Queckfeldt
Torbjörn Dencker

Torbjörn Dencker

Next Post

Vilken chans, Pär Hansson!

Senaste inläggen

Analysera sport som experterna – tips och råd

Ishockey: Sporten, historien och varför vi älskar den

Sveriges går för guld i ishockey-VM 2022

Pär Hansson: ”Vi får se vad som händer”

Åstorp storfavorit i division 5 NV

Allt inför div 2-premiären – så går det för våra lag!

TV: Möt Ödåkrakillen som ska göra målen i HIF Akademi

Rabie Salem om flykten, trakasserierna, Zlatan och HIF

Dencker tänker: ”Det gör mig konfunderad”

TV: Högaborg lastar gärna över favoritskapet på Eskilsminne

Bloggare

torbjorn dencker
eric persson blogg
stuart baxter blogg
markus holgersson blogg
hasse eklund blogg
niklas hermansson blogg
jesper johansson blogg
otto martler blogg

[email protected]
[email protected]
[email protected]

+ 46 733 68 12 24

Please let me know if you are the owner and want your photo or object removed from the site. I do not make any profit from the use of any of these images.
© 2013 Alltid fullsatt